Jag skrev i går om hur man ansåg sig ha råd att bygga ståtligare skolor förr än nuförtiden, trots att ekonomin var mindre och skatterna lägre. Och vad säger detta om hur vi prioriterar skolan?
Utvecklingen för lärare visar på ett liknande mönster. Och då är lärarnas kvalitet ändå den ojämförligt viktigaste faktorn bland dem som avgör utbildningens kvalitet.
Aftonbladet skrev i fjol om hur en riksdagsledamot tjänade marginellt bättre än en adjunkt 1970. Nu tjänar riksdagsledamoten dubbelt så mycket.
Riksdagsledamöter är kanske en udda yrkesgrupp att jämföra med. Men det spelar ingen roll om man jämför med ingenjörer, ekonomer eller industritjänstemän eller vad du vill. Lärarna har halkat efter lönemässigt. Detta har, tillsammans med lärarutbildningens förflackning och en devalverad yrkesroll, skapat betydande rekryteringsproblem.
Det verkar i dag som om dokumentation, åtgärdsplaner och ändlösa interna möten är viktigare än undervisning och resultat. Lärarna har berövats auktoritet och ansvar men de tvingas lägga många timmar på att omsorgsfullt dokumentera den svenska skolans tillkortakommanden. Det måste vara extremt frustrerande.
Men är verkligen lönen så viktig? Allt och alla styrs ju inte av pengar.
Tja, skolan i Finland presterar, till skillnad från den svenska, toppresultat i internationella jämförelser. Och Finlands lärare tjänar i och för sig bättre än de svenska, men inte så väldigt mycket bättre.
Men Finlands lärare har heller aldrig berövats sin ställning. Yrkets status är fortfarande hög. Lärarna i Finland kan vidare fortfarande disponera sin tid, medan arbetstiden för deras kolleger i Sverige har reglerats och formaliserats. Och söktrycket till Finlands lärarutbildningar är fortfarande är högt.
Lärarlönerna - bättre betalt för bra lärare - måste vara en helt central del av varje satsning på en bättre skola. Samtidigt måste lärarrollen återupprättas. Det kommer att ta lång tid att vända den här skutan och alliansregeringen har förhoppningsvis bara börjat korrigera kursen.
Tyvärr är det - sedan dåvarande skolminister Göran Perssons kommunalisering av skolan - kommunerna som är lärarnas arbetsgivare. Och kommunerna har hittills - oberoende av vem som har majoriteten i fullmäktige - visat sig ovilliga att på allvar göra något åt lärarlönerna.