Planerna på Nordkalks stenbrott i Ojnareskogen fortsätter att oroa och med tanke på det starka engagemang som visat sig i frågan kommer den säkert att leva kvar länge som en varböld på hela Gotland.
Det är lätt att förstå demonstranternas och ortsbefolkningens oro för de risker som stenbrottet kommer att utgöra för grundvattnet och Bästeträsk.
Rent vatten är en grundförutsättning för allt liv och för oss i Sverige är det en självklarhet att ha i stort sett obegränsad tillgång till rent dricksvatten. Så är det dock inte i många andra länder, där bristen på just vatten tillhör landets största problem.
Därför är det märkligt att samhället tar så lätt på frågan om den framtida tillgången på just rent vatten.
Tyvärr frodas dubbelmoralen bland de flesta beslutsfattare och politiker, för när det gäller Bunge utropar alla i kör: "Vattnet först, sedan jobben!". Men det vore en överdrift att påstå att huvuddelen av politikerna tagit strid för just vattnet och nu säger sig de flesta lita på att tekniken löser vattenfrågan. Denna ständiga övertro på att tekniken löser allt. Långt ifrån alla experter är eniga i frågan om stenbrottets framtida påverkan på vattnet och olika rättsinstanser har dömt olika i frågan.
Med tanke på oenigheten borde försiktighetsprincipen tillämpats. Ursäkta mitt ständiga tjat om Hallandsåsen, men det är svårt att inte nämna detta misslyckade tunnelbygge, där övertron på tekniken slog tillbaka med full kraft. Detta gäller i högsta grad också i Bunge, så det är en stor risk som tas och det ges bara en chans!
Att demonstrera är en rättighet, att blockera och hindra något är däremot ett lagbrott. Utgången i Ojnareskogen var därför given på förhand. Men frågan är om det krävs ett 70-tal poliser med hästar, terrängfordon och helikopter för att flytta på ett antal demonstranter, vars uppförande ligger ljusår från till exempel Göteborgskravallerna?
Det hela känns mer som att man från polisen utnyttjat tillfället till en fullskaleövning i utbildningssyfte och där demonstranterna utgör statisterna.
Tack vare en vässad journalistkår har på senare tid ett antal vidlyftiga fester och konferenser som departement och olika myndigheter ägnat sig åt, lyfts fram i ljuset.
Det känns som det utvecklat sig en kultur att inte behöva hantera "andras pengar" speciellt ansvarsfullt. Att handskas ansvarsfullt med andras pengar borde också vara en ledstjärna för alla förtroendevalda i riksdag, kommuner och regioner. I gällande system uppbär toppolitiker i fullt arbetsför ålder som inte blivit omvalda, ofta pensioner långt över svensk medellön.
Nu försvaras alltid dessa pensionsavtal med att de följer regelverk uppställda av SKL - Sveriges Kommuner och Landsting - och det är säkert sant. Men man ska komma ihåg att beslutande församling i SKL utgörs av just landets toppolitiker inom kommuner, regioner och landsting. Nivån på arvodet under tjänstgöringstiden borde gott och väl räcka till för en egen avsättning till pensionsförsäkring.
Trevlig helg!