Domaren dömer.
Det är en vanlig fras på alla planer där det spelas match av något slag. Man kan ha olika tolkningar om en boll var ute eller inne, om en tackling var schysst eller inte.
Men för att avgöra detta finns det domare, på planen liksom i övriga samhället.
Och det är inte två parallella världar vi pratar om. Idrottsvärlden är inrymd i den övriga världen. Det som händer i den övriga världen tas med in på plan, och vice versa.
Därför är det självklart att en fotbollsspelare som är schysst på plan men slår sin fru hemma inte "straffas dubbelt" genom att stängas av från landslaget. Det är en markering att man tar avstånd från våld i alla dess former.
Oavsett arena.
Det finns många som jobbar enträget och målinriktat för att få bort våldsromantiken inom idrotten. De allra flesta skulle jag våga påstå.
Men det finns också alldeles för många som tycker att höjdpunkten på en ishockeymatch är när spelarna kastar handskarna och slåss så det ryker.
Det finns föräldrar som ryker ihop på åskådarplats när deras barn spelar match.
Och som bekant: det finns svansar till supporterklubbar som med idrotten som täckmantel organiserar sig med målet att slåss och förstöra i samband med matcher.
Idrotten har hittills varit urdålig på att markera, ta avstånd och be dessa "supportrar" att stanna hemma.
Istället ges bilden av ett tyst samtycke och att det alltid är någon annans supportrar som är skyldiga.
Den här attityden och bristen på signaler förklarar självklart inte enskilda personers beteende inom hemmets fyra väggar. Det handlar om helt andra mekanismer och komplexa förhållanden som är olika från fall till fall.
Men de första reaktionerna från Svenska Fotbollförbundet ger en bild av hur idrotten anser sig vara skild från resten av samhället. Att det enda som betyder något inom idrotten är hur väl man presterar på plan, vad som händer på läktaren eller efter match har ingen beröringspunkt med idrotten i sig.
För de första spontana reaktionerna från Svenska Fotbollförbundet efter domen mot Alexander Gerndt var skrämmande aningslösa.
Man menade att domen inte påverkade hans spel i landslaget, att den handlade ju om något annat, något i "den andra världen". Som att bli uttagen i landslaget inte handlade om att man fungerar som förebild för unga människor. Att man är en representant för sitt land.
De första kommentarerna korrigerades i efterhand och - av vad man förstår av rapporteringen i medier - efter att berörda hade läst domen. Detta bör stämma till eftertanke för alla oss andra.
Tingsrätten har meddelat sin dom och det är den som gäller. Det är inte ord mot ord längre.
Man kan välja att misstro rättens beslut.
Men domaren dömer.