Sverige framställer sig gärna som världsledande när det gäller djurskydd och jordbrukets organisationer klagar ofta över de ökade kostnader som detta medför. Men hur är det egentligen i praktiken med det världsledande djurskyddet?
Frågan är berättigad efter SVT Aktuellts nyligen sända reportage om uppfödning och transporter av kycklingar i Sverige. EU-kommissionen kritiserar Sverige för bristfälliga kontroller av djurtransporter och när det gäller just kycklingar dör årligen mer än 160 000 under transporter!
Maria Donis, vd på organisationen Svensk Fågel försvar transportdödligheten med: "Det är 0,2 procent av de totala djuren som transporteras. Det blir många djur. Det är många små djur som transporteras och då blir det en sådan siffra."
SVT fick inte filma lastning av kycklingar och det är ju lätt att förstå, med tanke på hur det går till. För den är inte direkt någon god pr för kycklingindustrin. Kycklingarna sopas nämligen med sopmaskin in på ett transportband och vidare till lådor som slutligen stuvas i containrar på lastbilar. Just det, sopmaskin!
Så det är nog befogat att EU-kommissionen sätter fokus på de svenska djurtransporterna. Och det känns skönt att vår familj sedan länge valt bort kyckling på matsedeln.
Att regionens ekonomi är usel känner alla till och det flaggas för skattehöjning. Med tanke på detta är det lätt att bli upprörd över all svart verksamhet som förekommer i form av arbete och försäljning i många branscher. Allt för att slippa betala skatt och blåsa staten och regionen.
Nu är det inte staten eller regionen som blir blåsta, utan alla andra medborgare. För det är ju så att skatteinkomsterna ska finansiera all välfärd som sjukvård, skola, vägar, snöröjning med mera. Har till och med för mig att någon gammal utredning visade att om alla betalade rätt skatt, så kunde dessa till och med sänkas för alla.
Det hela kan enkelt sammanfattas med tre ord: Osolidariskt, omoraliskt och ohederligt!
Med jämna mellanrum drabbas de festa av oss av hurtiga telefonförsäljare från något så kallat call-center. Taktiken är att försöka låta som en personlig gammal vän och på det viset sälja allt från teleabonnemang till underkläder. Själv är jag övertygad om att denna försäljningsmetod är på god väg att överleva sig själv och att något nytt måste till för att locka konsumenterna.
En affärsidé tror jag skulle vara att ersätta call-centren med write-center. Tänk att i dagens högteknologiska samhälle få ett brev, handskrivet med bläckpenna på Lessebo finpapper och med riktigt frimärke på kuvertet. Jag garanterar att många skulle nappa på brevets erbjudande.
Återstår att se om jag får rätt och telefonlurarna på alla call-center ersätts med bläckpennor.
Ett tänkvärt citat från Expressens krönikör Lotta Gröning i Tidningen C: "Ideologiskt skiljer sig partierna åt, men när det kommer till sakpolitiken är skillnaderna inte längre särskilt stora och därför tappar den ideologiska diskussionen i trovärdighet."