För en person som får sin näring av dialog kan det här jobbet ibland bli väldigt energifattigt.
Ibland känns det som att man är en ropande röst i öknen.
Nu blir man lite insnöad på offentlig debatt när man har det som jobb. Jag drivs av strävan efter en öppen diskussion med många röster där man når ut till fler, ger fler möjlighet till en bredare och sannare verklighetsbeskrivning, än den man får hemma vid köksbordet.
Våga stå för vad man tycker helt enkelt. Det är inte farligt.
Då och då tänker jag att mitt jobb är absurt, vem är jag som ska ha en hel sida till mitt förfogande när det finns så många som aldrig kommer till tals? Ett privilegium och en boja på samma gång.
Varje dag ska man tycka något.
Ibland blir det fel. Ibland tänker man inte en tanke fullt ut, man fullföljer inte sitt resonemang eller analys och då blir det konstigt för läsaren.
Ibland blandar man ihop saker och ting så hela ens poäng faller som ett korthus. När så sker vill jag bli uppmärksammad på det. Jag vet ju vad jag menar men om jag inte skriver vad jag faktiskt menar så blir det obegripligt.
Därför är jag mycket tacksam över mejl och samtal från läsare som talar om när jag gjort fel. Även om det samtidigt är sååå pinsamt att ertappas som okunnig eller dåligt påläst. Eller bara slarvig.
I veckan har jag gjort ett ordentligt klavertramp och ett lite mindre misstag där min jämförelse inte riktigt blev den jag menade.
Planarkitekt Gunnar Gustafsson var vänlig nog att mejla mig att jag blandade äpplen och päron från informationsmötet i Östergarn gällande fördjupad översiktsplan och strandskydd.
Under ett helt år grottade jag ner mig i just fördjupade översiktsplaner, detaljplaner, kartor och samhällsplanering på högskolan när jag läste kulturgeografi.
Så självklart vet jag hur det fungerar, ändå skrev jag utan att blinka att länsstyrelsen bjudit in till ett möte om den fördjupade översiktsplanen för Östergarnslandet.
Gult kort var mycket välförtjänt för denna fadäs.
I veckan skrev jag också om svårigheterna att få ihop kronor och ören med verksamhet i "en så stor region som Gotland". Det blir ju fånigt när man jämför med andra regioner i både Sverige och framför allt inom EU. Det jag jämförde var så klart kommuner, som ju Gotland fortfarande också är. Men eftersom vi bestämt att regelmässigt skriva Region Gotland och inte kommunen, för att inte förvirra läsarna, blev det i just detta fall en haltande jämförelse och, just förvirrat. För Gotland är en stor kommun i Sverige. Däremot en lilleputtregion.
När man får kvitto på att man gjort fel har man också en chans att bli bättre. Framför allt skärper man sig för att göra rätt från början.
Jag uppskattar också replikskiftet med Irene Magnusson. Vi delar inte åsikter eller syn på politiker och deras förutsättningar men i debatten skapas större förståelse än om vi predikar på var sitt håll.
Trevlig helg!