Många "experter" förutspådde att förra årets val skulle avgöras i de sociala medierna. Det blev inte riktigt så. Men för att inte missa några chanser startade massor av politiker Facebook-konton och bloggar.
Efter valet lades en stor del av alla dessa initiativ på hyllan. Vilket visar att man inte förstått hur sociala medier fungerar över huvud taget. Eller insett att det måste finnas ett genuint intresse och en nyfikenhet i att möta nya människor. Sociala medier är lika med dialog. Har man inte förstått det kommer man aldrig att lyckas.
För en tid sedan startade GA-reportern Åsa Wallin ett korståg för att öka dialogen via GT:s och GA:s gemensamma sajt helagotland.se. Ett lovvärt initiativ som förtjänar all uppbackning och intresse från oss journalister på de gotländska tidningarna. Tyvärr är baksidan av de sociala medierna så enormt dränerande att många, till exempel undertecknad, ger upp för att de inte mäktar med att parera all skitkastning och horribla påhopp.
Alex Schulman fick mycket skit för sitt uttalande att hans blogg blev ett monster. Så får man inte säga. Som mediemänniska ska man vara orubblig och inte påverkas av lite snålblåst.
Trots att jag hade kanske 0,01 promille så många läsare som Schulman påverkades jag enormt negativt av den totala ovilja till dialog som kommentatorerna var ute efter. Många anklagar oss journalister för att vägra ta kritik och föra direktdialog med våra läsare. Samtidigt är de mest aktiva som kommenterar totalt ointresserade av att lyssna, de vill befästa sin egen sanning om medier, journalister, politiker, invandring, vad det än kan handla om.
Jag blev inte en bättre människa av denna dialog. Tvärtom sänkte jag mig stundvis till en nivå som inte var värdig. Så jag slutade.
Vilket är otroligt tråkigt för vi har mycket att lära genom att få direktrespons på vårt arbete. Även om det gör ont att inse att man ibland har fel och ibland saknat relevanta fakta för det man skriver.
Kanske är det en period vi måste igenom, att få många års uppdämd frustration över utebliven dialog, i form av skopvis med dynga över oss. Innan dialogen kan ta mer konstruktiva former.
Jag fick ut mycket bra också. Av personer som påpekade när jag var fel ute eller bara var för fast i mina egna förutfattade meningar. Men det negativa blev för mycket.
Däremot är det upplyftande att se att fler och fler myndigheter inser fördelarna med att finnas närvarande på framför allt Facebook. Här finns alla möjligheter till dialog för personer som inte kan gömma sig bakom ett anonymt alias.
De som tycker att sociala medier är ett slöseri med tid och resurser borde istället oroas över alla de timmar som i hela näringslivet och offentlig verksamhet dagligen ägnas åt totalt värdelösa möten som inte leder till någonting.
Alla blir bättre av dialog. Förutsatt att alla också vill lyssna.