Det finns stunder då jag ser försonande drag i den svenska restriktiva alkoholpolitiken och Systembolagets försäljningsmonopol. Och så finns det dagar som i går.
Dagar då man bara vill handla en kasse pilsner och tvingas kriga med tusentals shoppare om en parkeringsplats i någorlunda närhet av försäljningsstället. Dagar då man måste gå fram och tillbaka till en biljettautomat som tuggar i sig 20 kronor i timmen. Dagar då andra shoppare tycks konspirera om att springa i vägen då jag ska till "min" hylla och sedan har de lyckats bilda långa rader vid varenda kassa. Vilket gör att p-biljettens tidsram inte räcker till. Och när jag äntligen är klar och har kånkat kassen till bilen så drabbas jag av en ny trafikinfarkt när jag ska ta mig därifrån.
Allt detta för att köpa ett livsmedel. Ett inköp som jag borde ha kunnat samordna med införskaffandet av alla andra dagligvaror.