LEDARE
I veckan inleddes OS i Sotji och den senaste tiden har debatten om bojkott och politiska markeringar gått hög. Lite i elfte timmen kan man tycka. Placeringen av olympiska spel har minst sagt lång framförhållning och även om mycket av utvecklingen i Ryssland gått i bakspinn först de senaste åren så var det knappast demokratins och yttrandefrihetens högborg innan dess.
2007 beslutade Internationella Olympiska Kommittén ( IOK) att tilldela Sotji Vinter-OS 2014. Det har således funnits gott om tid för protester och beslut om bojkott. När dessa nu kommer några dagar innan invigningen, blir det väldigt mycket av läpparnas bekännelse. Och ännu ett prov på dagens samhällsdebatt som inte har förmågan att hantera olika frågor parallellt och absolut inte ägna tid åt något som är det minsta abstrakt eller som ligger långt fram tid. Allt händer nu och det som inte händer nu är inte intressant.
I alla fall inte just nu.
Det är inte utan bävan man ser fram emot upploppet på den valrörelse som redan har börjat. Ska valet avgöras av vilket parti som har den långsiktigt mest trovärdiga planen för Sverige eller av det parti som lyckas tajma rätt ”snackis” veckan före valet? Alternativt det parti som har oturen att just denna vecka bli veckans strykpojke genom en välplanerad attack från någon motståndare?
Det parti som varit snackisen sedan förra valet vad gäller skandaler och uteslutningar av medlemmar, lever i ett parallellt universum. Den logik som gäller för andra partier gäller inte för Sverigedemokraterna som tvärtom blir starkare för varje minneslucka och för varje gång nolltoleransens fasad får ännu en spricka.
Förra veckan pratade vi om jämställdheten och hur den bäst ska ”angripas” för att få utvecklingen på rätt köl. Denna vecka pratar vi om Ryssland.
Och det lär vi fortsätta med några veckor framöver så även om det är för sent att bojkotta själva spelen så är det inte för sent att markera, uppmärksamma och blottlägga det som händer och har hänt bakom de fina Putin-kulisserna.
Senast i onsdags kunde vi se vidriga filminspelningar som spreds av människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) och som visade hur homosexuella trakasseras och misshandlas på öppen gata. Att glömma hur verkligheten ser ut för att ”idrott och politik inte hör ihop” är att förneka alla dessa drabbade deras mänskliga rättigheter.
Och man kan hoppas att alla företrädare för företag, organisationer och politiska använder sitt privilegium att få bevista ett OS till att påverka, var och en utifrån sin position. Diplomati är inte enda vägen för att nå fram genom en kuvad demokrati men för den skull inte oviktig. Att det kommer att bli en och annan mindre diplomatisk aktion kan vi nog räkna med, till skillnad från hur många medaljer Sverige tar med sig hem från Sotji.