LEDARE
För ett parti som hela tiden hävdar att det måste bli tydligare och som samtidigt är ett av kanske världens (?) rikaste politiska partier, är det obegripligt hur taffligt man sköter närvaron i den allmänna debatten.
Jag förstår att det finns en strategi bakom att inte gå i svaromål på allt och inget men allt behöver inte gå genom partiledningen. Det finns massor av medlemmar runt om i landet, det finns ombudsmän och heltidspolitiker, kommunikatörer och andra som skulle kunna vara en balanserande motvikt mot bilden som andra så flitigt målar av partiet.
Vi kan ta några märkligheter den senaste tiden:
- Alexander Bard... Jag visste inte ens att han varit centerpartist förrän han meddelade att han lämnar partiet och får helsidor i pressen där han framställs som en besviken medlem som inte fått gehör för sina åsikter. Att han tar avstamp i en cirka ett år gammal debattartikel skriven av Centerkvinnorna kanske säger något om hur mycket han visste om det parti han var medlem i. I sakfrågan, en stärkning av sexköpslagen, är inte heller Centerpartiets linje den som Centerkvinnorna företräder, så det kändes mest som han behövde lite drama och uppmärksamhet kring ännu ett partibyte.
- ”Missnöjet” och ”splittringen” inom C. Tidningen Expressen har frågat 415 centerpolitiker en rad frågor, bland annat om de anser att Annie Lööf bör avgå om det blir maktskifte i valet.
94 svarar ja, 321 svarar nej.
Ingången i artikeln blir att ”nu kommer krav på Annie Lööfs avgång”.
Suck. Snark.
Det glunkas också ofta om att internt i partiet är stödet större för Eskil Erlandsson som partiledare. Något som alla som är det minsta insatta bara kan skratta åt. Och av 406 C-politiker svarar 186 Annie Lööf på Expressens fråga vilket statsråd man anser företräder partiet bäst. Erlandsson får 53 ”röster”...
Så länge väljarna tror att Centerpartiet styrs av Bard och ett gäng galna nyliberaler kring Stureplan (som för övrigt inte heller många sett till på partiets stämmor och möten) så är det inte konstigt att stödet minskar.
Idéprogramsarbetet var långt ifrån en samling galna idéer, men än i dag har ingen lyckats omformulera bilden från detta påstående. Ännu i dag talar till och med centerpartister själva om ”månggifte” som om det handlade om shejker med harem snarare än att människor som lever med flera partners ska få samma status som andra familjer.
Nej, vill man ha ett exempel på en person som personifierar Centerpartiet skulle jag verkligen inte säga Alexander Bard utan Kerstin Kalström på Fårö. Som illustration skulle jag hänvisa till hennes insats vid det senaste sammanträdet med regionfullmäktige. Hennes engagemang och känsla där tycker jag är själva essensen av en centerpartist.