Då och då blir jag fundersam över hur ni läsare ser på ledarsidans roll och uppgift.
För mig är det ett forum för samhällsdebatt och en av min högsta prioriteringar är att få igång en sådan. Jag har förstått att det ska väldigt mycket till för att ni ska fatta pennan eller starta datorn och skriva ett inlägg. Ibland möts jag också av en inställning att jag redovisar någon sorts konsensus eller sanning och att man retar sig på att jag beskriver något man inte känner igen.
Min önskan är att fler som är i denna situation skulle välja att bemöta och replikera. Visa en annan sida av saken, andra perspektiv och sätt att se på olika frågor. Få igång ett samtal som kan leda framåt, öka kunskap hos mig, sig själv och andra läsare.
Därför blev jag glad att Anna Säve-Söderbergh skrev en replik på en kort, mer lättsam, text jag skrev om "okynnesöverklagande". Det var bra, inte bara för att jag fick mothugg, utan för att jag påmindes om vikten av att vara tydlig.
För min poäng var inte att det inte spelar någon roll om Gotland är kommun eller region utan att proceduren med överklagandet inte förändrar något. Region Gotland är fortfarande en region även om man var för ivrig med genomförandet. Och som jag skrev, det var både klantigt och okunnigt att ta beslutet innan statsmakterna lagt förutsättningarna men det handlade trots allt bara om ett datum.
Överklagandet blev en knäpp på näsan till regionen att inte föregå demokratins ordning men det förändrar inte något i sak.
Demokratifrågor är jätteviktiga och det är allvarligt om vi börjar slarva med de demokratiska processerna. Samtidigt måste det finnas nån större mening med att ompröva beslut än enbart formalia. Det är en balansgång och demokratin ska varken överutnyttjas eller underutnyttjas. Men här är vars och ens åsikt om var denna gräns går lika relevant och sann och därför är det också viktigt att många röster och perspektiv får röst i debatten.
Att en uppgift är offentligt innebär inte att den per automatik kan/bör spridas till allmänheten. För press, radio och tv finns gemensamma överenskommelser om vad man publicerar och inte och var och en myndighet bestämmer själv vad som ska spridas till en större krets och vilka uppgifter som bara ska lämnas ut när någon frågar efter dem.
Det är ett bra och fungerande system.
Alla som vill kan varje dag gå till tingsrätten och se vilka personer som ställs inför rätta och varför. Men när dessa uppgifter publiceras på Internet krävs ingen egen insats eller anledning att offentliggöra uppgifterna publikt. Å andra sidan är det en korrekt och ofiltrerad källa till skillnad från andra som påstår att de förmedlar den sanna bilden av misstänkta brottslingar.
För att medier ska publicera en uppgift som i sig är offentlig men där privatpersoner lämnas ut krävs ett oavvisligt allmänintresse. Nyfikenhet är inte ett sådant intresse, den som bara är nyfiken kan själv enkelt stilla sin nyfikenhet.
Därför finns ingen anledning att ropa om inskränkt offentlighetsprincip när Gotlands tingsrätt drar tillbaka sin publicering av uppropslistor på nätet.