Jag känner mig inte helt lugn när jag läser om kommunledningens inställning till utmaningen angående finansieringen av den framtida välfärden.
Det socialdemokratiska regionrådet Hanna Westerén tycker det handlar om att förändra synen på en åldrande befolkning. Att bli gammal är "inget att vara rädd för eller måla upp som ett problem".
Detta som kommentar till det faktum att vi om bara 20 år står inför faktum att varje gotlänning ska försörja sig själv plus 1,6 andra personer. Allt fler äldre ska försörjas av allt färre unga.
Det handlar inte om synsätt eller att måla upp problem. Det är den krassa verkligheten vi har att möta, vare sig vi vill eller inte.
Hur vi än "ser på" åldrandet.
Jag hittar några poänger i de kommentarer Hanna Westerén ger på GT:s reporters, Christer Nilsson, frågor i gårdagens artikel. Men de är inte många. Att det handlar om att jobba förebyggande är tämligen självklart. Liksom att vi måste skapa en arbetsmarknad som är god och vital och där så många som möjligt kan få plats.
Tyvärr har ju den rödgröna majoriteten hittills inte direkt jobbat i den riktningen. Men ingen ska dömas efter bara några korta månader, än finns alla möjligheter att vända skutan rätt, även om varje snedskär gör stora skador på just attityder och klimat. Det tar tid att jobba upp ett gott företagsklimat och en bra dialog, men ett enda tokigt beslut kan rasera allt som byggts upp.
Inte heller kan man kräva av ett nyblivet regionråd att hon ska sitta inne på konkreta lösningar på det som är vår största utmaning för framtiden.
Det man kan kräva är dock insikt om utmaningens allvar. Att våra främsta politiska företrädare lägger ideologin åt sidan och frontar konkreta problem.
För även om sätter oss i en ring, tar varandra i hand och pratar kärleksfullt och med respekt om alla våra äldre, så löser det inga problem med hur äldreomsorg, skola och sjukvård ska kunna finansieras i framtiden.
Det kräver full närvaro i verkligheten och en klar inställning och vilja att hitta fungerande lösningar.