Det ligger häftstift på hövdingastolen
Lämnar inte ett dukat bord. Arkivfoto: Henrik Radhe
Foto: Henrik Radhe
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
- Jag ångrar bittert att jag inte varit tydligare i ärendet.
Var det inte just hennes tydlighet (och det felaktiga innehållet i det hon var tydlig med) som var problemet? Hade hon bara direkt kunnat prestera ett rent urskuldande svammel så hade hon kanske kunnat sitta kvar.
Själv ser jag ju helst att kommunen tar över så mycket som möjligt av länsstyrelsens funktioner och att Gotland slipper ha en landshövding. Då blir ansvarsförhållandena tydligare och medborgarna får större möjligheter att utkräva ansvar. Är det inte egendomligt att landshövdingen, statens förlängda arm i länet, dessutom förväntas representera regionen gentemot staten?
Men om regeringen envisas med upprätthålla en gammal organisation som egentligen inte passar en liten region som Gotland, så får den nya landshövding som i så fall utses ett unikt svårt uppdrag. För det första gör det faktum att länet bara har en kommun att landhövdingens roll blir annorlunda på Gotland jämfört med andra län.
För det andra är länsstyrelsens anseende stukat på Gotland. Det finns ett utbrett missnöje att tjänstemännens attityd ofta upplevs som onödigt negativ och rigid.
Något måste göras. Och det som måste göras har Skatteverket lyckats med. Från att ha varit en myndighet som ibland nästan klassades som illasinnad av allmänheten så har Skatteverket lyckats göra en helomvändning. Tidigare upplevde många det som att Skatteverket delade in befolkningen i "skattesmitare" och "ännu ej avslöjade skattesmitare". Nu har verket rykte om sig att vara en myndighet som vill hjälpa skattebetalarna att göra rätt och ge dem den service de behöver.
Men den förändring som en ny landshövding behöver få till stånd är svår att åstadkomma och kräver en kulturrevolution.
För det tredje får en ny landshövding ta över en organisation som uppenbart lider av inre konflikter. Hur kul är det att komma som ny chef till en organisation som lyckats få den gamla chefen sparkad, och förklara vilka förändringar som ska göras, hur attityden till medborgarna måste vara. Det handlar inte bara om att få personalens förtroende, utan också om att en ny landshövding måste kunna känna förtroende för personalen.
Låter det som ett lockande uppdrag? Är det inte lika bra att inse att rollen som landshövding inte behöver besättas på Gotland, om man drar de fulla slutsatserna av Gotlands framtida ställning som fristående region?