LEDARE
Stefan Löfvens linjetal efter att ha blivit vald som partiledare på kongressen i Göteborg var som att bevittna ett frälsningsmöte.
Alla är vi en enda stor familj där pappa heter Staten och han ska skapa både jobb och rättvisa.
Halleluja!
Till en början var det ganska vackert men till slut blev det för mycket, en överdos av politisk övertro. Så många vackra ord, så lite politik som motsvarar lösningar.
S-ledaren berättade att han träffat väldigt många företag men att inte ett enda hade uttryckt behov av att deras personal skulle må sämre eller kunna mindre. (Det är alltså Löfvens tolkning av borgerlig näringslivspolitik...).
Men tydligen har alla dessa företag starkt efterfrågat ökade kostnader. 30 miljarder kronor mer för höjda arbetsgivaravgifter, återställd bolagsskatt, fördubblad krogmoms och annat som tydligen kommer att få dem att anställa fler.
Det som Stefan Löfven så drastiskt avfärdar är alltså metoden i det land han själv satte som förebild i går, nämligen en flexibel arbetsrätt och möjligheter för ungdomar att få ett jobb utan att tvingas gå i skolan i tolv år.
Men när det gäller vackra ord och att med kraft ställa sig bakom den feministiska kampen och mot den rasistiska, var han suverän.
Även om han läste innantill i stor sett hela sitt tal fanns här en glöd som var äkta.
Utan några om eller men tog han starkt avstånd från krafterna som genom hot vill tysta starka kvinnor som tar plats i samhällsdebatten.
Även markeringen mot främlingsfientlighet och rasism var känslofylld men här finns tyvärr ett om och ett men när det gäller utländsk arbetskraft.
Socialdemokraternas ekonomiskpolitiska talesperson Magdalena Andersson hade svårare att frälsa kongressen. Hennes tal föranledde mest pliktskyldiga applåder först efter övertydliga konstpauser.
Där Stefan Löfvens talskrivare hade lyckats hade Magdalena Anderssons misslyckats. Det troliga är att hon skrivit talet själv.
Nu är alla tal på alla kongresser mest till för att samla och elda på de egna skarorna. Här lyckades man till fulländning. Många tårögda ansikten syntes i bänkraderna.
Men för att övertyga resten av väljarskaran om att guld och gröna skogar är att vänta med en socialdemokratisk regering krävs det mer.
Typ en trovärdig politik och någon att regera med.