Ingen kan ha undgått den senaste tidens rapportering om sjunkande priser till de mjölkproducerande lantbrukarna. Krisen rycker närmare för vissa prognoser pekar på att priset kommer att sänkas ytterligare. Orsaken sägs vara överskott av mjölk på världsmarknaden och det är till viss del sant, men den lite suddiga bilden behöver förtydligas.
Det är inte svårt att se mönstret i Arlas strävan att bli ett monopolföretag i mejeribranschen. Målet är att växa utomlands och för England och Tyskland finns stora planer.
Tio procents tillväxt, vilket är en årlig omsättningsökning med fem miljarder kronor. Stora pengar som förmodligen tär på företagets stabilitet, men detta kompenseras genom sänkning av ersättningen till lantbrukarna.
Samtidigt dras mjölkproducenterna med ständigt ökade kostnader för foder, bränsle med mera och det berömda ekorrhjulet är igång. Många försöker kompensera detta genom ökad produktion och kobesättningarna växer i storlek. Ännu mera mjölk, mindre konsumtion, ännu större överskott och ännu mindre betalt.
Det går inte heller att låta bli att reflektera över hur Arlas alla välbetalda analytiker kunde missbedöma utvecklingen så totalt och uppmuntra till nysatsningar. Måste kännas tungt att som delägare - Arla ägs av alla sina mjölkleverantörer - se hur företagets pengar rinner ut till storsatsningar utomlands.
För det kostar som sagt på att försöka bli störst i Europa. Alla gotlänningar har fortfarande i färskt minne nedläggningen av Stånga mejeri, där en populär ost producerades.
Anläggningen gick med vinst, men vinsten var inte tillräckligt stor och mejeriet passade inte in i Arlas stordriftstänk. Nedläggning och 50 arbetstillfällen bort från landsbygden.
Förhoppningsvis klarar sig några mindre mejeriföretag från att uppslukas av jätten, så att konkurrensen kan bibehållas. Myntet har som bekant två sidor och det som är bra för lantbrukarna kanske inte alltid är bra för konsumenterna, eftersom valfriheten starkt inskränks vid monopol.
Dessutom ser inte mjölkprisutvecklingen till jordbruket ut att utvecklas i positiv riktning trots Arlas megasatsningar.
Nu vet jag att dessa synpunkter säkerligen kommer att utlösa en del synpunkter och beskyllningar om illojalitet mot de gotländska mjölkproducenterna och fientlighet mot landsbygden från Arla-representanter.
Nu är ju landsbygden inte bara mjölkproduktion - även om den är en viktig del - och de som regelbundet läser mina texter måste ha svårt att känna igen sig när det gäller landsbygdsfientligheten.
Det är naturligt att mjölkproducenterna känner solidaritet med "sitt" företag och en del försvar det, men sedan är det där med rollfördelningen.
Som kommenterande skribent handlar det om att belysa och analysera frågor ur olika synvinklar vare sig det handlar om företag, samhällsfrågor eller politik. Att föra ut en enbart positiv och glättad bild av exempelvis Arla får företagets pr-avdelning faktiskt sköta själva.