Blockpolitiken har varit tämligen cementerad på Gotland. På den borgerliga kanten har man genomfört två valrörelser som en tämligen tätt samarbetande allians. På vänsterkanten sökte de rödgröna ett gemensamt mandat i valrörelsen 2010 och koalitionen har hållit under mandatperioden. I andra regioner, exempelvis i Region Skåne, har Miljöpartiet valt att samarbeta med de borgerliga. Men på Gotland har ett samarbete mellan Miljöpartiet och de borgerliga verkat än mer avlägset än på riksplanet.
Det finns många positiva saker med en stabil blockpolitik. Partierna tvingas hålla igen de värsta excesserna när valfläsket ska beredas. De förbereder sig på samarbete och kan lösa konflikter innan de uppstår. Och väljarna får tydliga alternativ att välja mellan och slipper köpa grisen i säcken och slipper vara med om hur partiet de röstade på medverkar i en koalition som driver en helt annan politik än vad väljaren har tänkt sig.
Men det har hänt saker inom blocken. På Gotland blir det inget allianssamarbete på den borgerliga kanten. På vänsterkanten framstår inte samarbetet som värst vänskapligt. Framför allt inte efter det regionrådet Stefaan De Maecker skrev på facebook i torsdags, efter regionstyrelsens beslut att inte överklaga domen om Nordkalks planerade kalkbrott i Bunge.
”Lagom till valet har vi en avsiktsförklaring med socialdemokraterna som inte visar sig vara värt särskilt mycket. Väldigt besviken. Mycket har man stått ut med och kommit över när vi inte alltid var överens – säkert från båda håll – men här trampade Åke rejält på oss. Respekt för att vi har olika åsikter i frågan om Nordkalks planer, men i processen kring detta finns inga spår till att ens komma fram till en lösning som kunde accepteras av båda parter.”
Den Åke som åsyftas är regionstyrelsens ordförande Åke Svensson (S). Jag tror väl inte att detta kommer att driva Miljöpartiet i armarna på den borgerliga. Omröstningen om överklagandet slutade 12-3 och Moderaterna och Centerpartiet röstade som Socialdemokraterna – och inte som Miljöpartiet. Men det kan definitivt komplicera ”regeringsförhandlingarna" på Gotland.
Än mer komplicerat kan majoritetssökandet bli om ytterligare partier kommer in i fullmäktige. Då tänker jag inte främst på om Kristdemokraterna gör come back. Däremot kan det bli riktigt stökigt om Sverigedemokraterna tar sig in. Vad händer om inget av de allt mer fragmenterade gamla blocken får egen majoritet?
Jag kan se för mig en situation där Gotlands traditionella maktpartier Centerpartiet och Socialdemokraterna väljer att göra upp om att regera Gotland. Centern har stark kritiserat Socialdemokraterna under mandatperioden – speciellt vad det gäller näringspolitiken. Men det utesluter inte ett resonemangsäktenskap.
Men jag tror inte att de som röstar C eller S i så fall kommer att vara speciellt nöjda. Jag skulle tro att ganska få av dem drömmer en sådan blocköverskridande lösning. Vilket i så fall borgar för en riktigt intressant regional valrörelse 2018, där båda de traditionella maktpartierna blir bestraffade.