Rektorer inom samtliga rektorsområden på Gotland uppmanar politikerna att överge systemet med interregionalt stöd i den gotländska skolan. Det vill säga att mindre skolor får kosta lite mer på bekostnad av skolor med större underlag.
Syftet med systemet är såklart att skolor ska finnas även på den gotländska landsbygden. Man har bestämt ett solidariskt system för att hela Gotland ska leva.
Trots detta har man ändå tvingats lägga ner ett antal skolor på den gotländska landsbygden.
Det inbyggda dilemmat att den totala kvaliteten urvattnas om 37 ska dela på det som egentligen bara räcker till 25 kan man däremot inte bara blunda för.
Lika lite kan man bortse från att Gotland består av både tätort och landsbygd och alla betalar lika mycket i skatt.
I Visby finns 10 kommunala skolor inom grundskolan för totalt 2 302 elever (plus 479 elever som går i de fyra friskolorna). Utanför Visby finns 21 skolor för totalt 2 713 elever (plus 49 i privata Atheneskolan i Fardhem). Det handlar alltså sammantaget om en nästan exakt jämn fördelning av elevunderlaget mellan Visby och landsbygden.
Går man in på Region Gotlands hemsida och ser kartan med alla skolor kan man snabbt konstatera att avstånden för vissa socknar redan i dag är ganska långa.
Man måste också ta hänsyn till de mänskliga faktorer som ligger bakom familjernas val av skola och är del i orsaken att många skolor blir "för små". Om vi tar Hogräns skola som exempel så finns det ett större underlag än de 37 som går i skolan. Men många har aktivt valt en skola i ett annat område av olika anledningar.
Ständiga nedläggningshot, som det som vilat över Hogräns skola, är säkert en tungt vägande faktor i dessa beslut. Att låta de mindre skolorna dö sotdöden är ingen bra strategi.
Likaväl som att de som väljer att bo i Visby inte tycker det är okej att deras barn ska köras i bussar till skolor på landsbygden vill inte de som väljer att bo på landet att deras barn ska tvingas gå i skola i stan. Att lägga ner skolor får därmed ett direkt inflytande på människors val av bostadsort.
Därför är det inte riktigt så enkelt för politiken som det är i rektorernas värld.
Istället för att enbart se till skolornas storlek bör det finnas krav på vad skolorna ska erbjuda eleverna, att kraven uppfylls på till exempel stöd till elever med särskilda behov.
För lärarna måste skolorna också vara en stimulerande arbetsplats med möjligheter att uppfylla skolans krav på god utbildning. Ser man till detta blir den geografiska placeringen sekundär.