Moderaternas dag i Almedalen kunde vara festligare. Opinionsstödet sviktar. De stödpelare man polerat på bär inte längre.
Fredrik Reinfeldt leder fortfarande alla förtroendemätningar. Men det verkar inte hjälpa.
Ekonomin är i ordning. Just därför blir andra frågor viktigare för många.
Och arbetslinjen? Tja, även om det går bättre än för de flesta andra EU-länder så är det ju inte givet att man belönas för det.
Efter EU-valet hördes röster från de moderata leden. Nu måste Nya Moderaterna bli ännu nyare. Det räcker inte att triangulera sossarna. (Triangulering är kort uttryckt att positionera sig ”rätt” i förhållande till motståndaren för att röstmaximera.) Väljarna har belönat Miljöpartiet och Feministiskt initiativ. Nu är det dessa partier som man måste smyga sig intill.
Triangulering kan fungera. Det är svårt att argumentera mot åtta sammanhängande år av borgerligt regerande. Det kan, i Sveriges moderna historia, inte beskrivas som något annat än en framgång.
Men triangulering fungerar inte bra hur länge som helst. Man riskerar att sudda ut sin egen identitet och förlora kontakten med sina egna värderingar. Speciellt om man till slut inte ens kan bestämma sig för vem det är man triangulerar emot. Då riskerar man att så förvränga sin egen form att det blir gytter av geometrin.
Jag vet inte vem som sade det först. Att Moderaterna och Socialdemokraterna håller på att triangulera ihjäl sig. Men opinionssiffrorna säger inte emot.
I Sifos väljarbarometer juni 2006 hade S och M 37,6 plus 26,9 procent. Totalt 64,5.
I motsvarande mätning 2010 hade S 30,6 och M 32,9. Totalt 63,5.
I junimätningen i år – S 29,4 och M 21,2. Totalt 50,6.
Nu i Almedalen har Sifo presenterat en nätmätning, vars metodik i och för sig skiljer sig från väljarbarometern. Men S fick 27 procent och M 20. Totalt 47.
Medan Sveriges två stora partier varit upptagna med att leka ”gör si, gör så” med varandra så har partier av enfrågekaraktär kunnat bygga upp sig. Miljö, Invandring, Feminism. Att triangulera dem lär inte fungera. Nu är jag rädd att ju mer valrörelsen handlar om just dessa frågor, så kommer det att tjäna just dessa partier.
För att bli intressantare så måste Moderaterna övergå till att diktera sin egen agenda. I fjolårets artikel inför Reinfeldts tal medgav jag att det kanske finns risker med att framstå som ideologiskt fyrkantig istället för en triangulerande pragmatiker. Men när gamla metoder slutat fungera så är det ju läge att förnya sig. Var det inte därför Moderaterna blev Nya?