Det verkar som om Gotlands barnomsorg är dimensionerad för den tid på året, då efterfrågan är som lägst. Från skolstart och fram mot nyåret är trycket drägligt. Och sedan inträder åtta månader av årligt tilltagande undantagstillstånd, där personalen släpar dunkar med vatten till provisoriska avdelningar. Om detta kunde man läsa i fredagens GA. Och om föräldrar som tvingas lämna och hämta barn vid förskolor belägna långt från varandra – och långt från hemmet.
Det finns mer kritik att lufta mot hur Region Gotland administrerar barnomsorgen. Kritik mot hur Regionen behandlat de barnskötare som saknar högskoleutbildning och hur Regionen systematiskt under lång tid försökt avveckla de dagbarnvårdare som ofta kallas dagmammor, till exempel.
För stressade småbarnsföräldrar vore det givetvis lugnast och skönast om de kunde förlita sig på att Regionen plötsligt förmår tillhandahålla den barnomsorg som behövs, i de former som man vill att den ska ha och på en geografiskt lämplig plats. Men på tillfälliga avdelningar utan rinnande vatten kan ju missnöjet jäsa över och det kan det minsann också under dagliga omständiga hämtnings- och lämningsprocedurer.
För dem som blir tillräckligt irriterade på att barnomsorgen i något viktigt avseende inte lever upp till deras förväntningar så finns det faktiskt möjligheter att ta saken i egna händer. Och det gäller ju inte bara de föräldrar som behöver anlita barnomsorg, utan också dem som arbetar med den.
För mer än fyra år sedan införde Alliansregeringen den så kallade barnomsorgspengen. Det innebär att de pengar som Region Gotland satsar på barnomsorg kan följa med barnet till den (godkända) verksamhet som föräldrarna väljer.
Det är en möjlighet för engagerade föräldrar att exempelvis starta föräldrakooperativ som alternativ till Regionens barnomsorg. Det innebär också att de som arbetar med barnomsorg kan starta egna förskolor, om de kan skapa en verksamhet som lockar tillräckligt många barn. Och naturligtvis finns det också en möjlighet, för dem som vill ha mindre barngrupper i en mer familjär miljö, att välja dagbarnvårdare istället. Barnomsorgspengen kan alltså även gå till familjedaghem. Även om man (naturligtvis) har bytt namn på denna barnomsorgsform, som numera formellt av någon anledning kallas för "pedagogisk omsorg". Kanske för att förvilla dem som till äventyrs föredrar den formen.
Barnomsorgspengen ger därmed möjligheter till föräldrarna i platsbristens Visby. Och även på landsbygden ger den möjlighet att hitta egna lösningar som passar bättre än de som Regionen i dag erbjuder.
Valfrihet kan vara ansträngande. Och extra ansträngande blir den givetvis om man själv måste skapa sina egna alternativ. Men möjligheten finns alltså, om missnöjet med Region Gotland är tillräckligt stort.