Sten Sandberg, rektor för skolorna i Dalhem och Endre, klagade sin nöd i veckan. Han har inte ens råd att fullt ut ersätta frånvarande lärare med vikarier. Och han var mycket kritisk till hur skolans ekonomi sköts.
För det första är det naturligtvis bra att Sten Sandberg berättar om sin situation och tydligt gör sin mening känd. Men det är samtidigt oroväckande att den rektor som träder fram gör så strax före sin egen pensionering. Hur mycket har andra rektorer att berätta och bidra med till utbildningsdebatten, som de väljer att hålla tyst med av befogad eller obefogad självbevarelsedrift?
Det tycks inte vara speciellt högt i tak i Region Gotland. När rektorerna kritiserade skolorganisationen och föreslog förändringar (färre skolor) hösten 2011, då var det ett initiativ de tog i grupp. Det gav naturligtvis större tyngd åt inlägget, men också, och kanske framför allt, det engelsmännen kallar safety in numbers. Ju fler man är, desto säkrare är man mot negativa motreaktioner, speciellt från överordnade. Det är lättare att tysta en solist än en kör.
För det andra är det naturligtvis alldeles oacceptabelt när frånvarande lärare inte ersätts av vikarier. Vi försöker väl övertyga både elever och föräldrar om vikten av en god utbildning och goda kunskaper? Men vad är det för budskap man skickar ut när man tar till de billigaste nödlösningarna när den ordinarie läraren inte kan vara där?
För det tredje var de svar på kritiken som Brittis Benzler levererade som ordförande i barn- och utbildningsnämnden mer oroväckande än lugnande. Helagotland.se skrev:
"Brittis Benzler säger att det är några skolenheter på Gotland som har ett underskott. Det kan bero på att de inte fått så många elever som de räknat med eller att de fått en elev som kräver extra mycket resurser.
Kan man inte stötta den skolan då?
– Man kan alltid fundera på om det finns smartare sätt att fördela pengarna.
Brittis Benzler säger att om de istället skulle ha pengar kvar på förvaltningen för att dela ut till skolor som hamnar i underskott, måste man dela ut mindre pengar från början och det är inte heller optimalt."
Vem önskar sig ett system där de skolor som misslyckas med att hålla budget nästan per automatik räkna med extrapengar? Det vet vi ju vad det leder till. Men när Regionens skolor inte tycker sig ha råd med vikarier så borde den högsta ansvariga ha något mer att komma med än: "Man kan alltid fundera..."
Brittis Benzler borde fundera på vad den skola hon ansvarar för egentligen är utformad för. Är den verkligen inrättad för god och effektiv kunskapsförmedling? Eller används budgeten på ett sådant sätt att största möjliga geografiska spridning har högsta prioritet?
Vad för syften tjänar alla dessa skolsalar, om det sker till priset av att somliga av dem saknar lärare?
Det är frågor hon har ställt sig tidigare. Efter den senaste striden, där alla hotade skolor utom Hogrän klarade sig, skrev Brittis Benzler (V) tillsammans med sin vice ordförande Meit Fohlin (S) på Folkbladets ledarsida i GT:
"Vi har inte löst problemen och vi måste fortsätta diskutera. Förvaltningens ansats att hitta en, ur ekonomisk- och utbildningssynpunkt optimal skolorganisation var viktig."
[...]
"Vi har stora kostnader för lokaler samtidigt som vi inte i lika hög grad lägger resurser till undervisning. Vi tvingas spara på sådant som riskerar kravet på likvärdighet i skolan. När Skolinspektionen var på besök får vi höra att vi inte håller en tillräckligt jämn och hög kvalitet.
Vi lyckas idag inte ge alla elever likvärdiga chanser och så kan vi inte ha det framåt. Vårt uppdrag är att se till ALLA gotländska elevers bästa och det är inte alltid detsamma, som det som är bäst för några.
Vi måste hitta en balans mellan begrepp som 'en geografiskt väl spridd skola' och 'effektiv skolorganisation'."
Man kan alltid fundera... Men slutsatser ska vi nog inte vänta oss några under den här mandatperioden. Eller, annorlunda uttryckt, innan valet.