Supervalåret. Det har 2014 kallats, eftersom det är val först till Europarlamentet 25 maj och sedan till riksdag och regionfullmäktige i september.
Men hur mycket bidrar EU-valet egentligen till att trissa upp valstämningen? Valdeltagandet har historiskt varit lågt och trots att det är bara fyra veckor till EU-valet och fem månader till det nationella valet så dominerar ju det senare på alla arenor och i alla avseenden.
Vad beror det på? Det brukar påstås att folk inte känner att deras röst i EU-valet spelar någon roll. Kanske det. Men det tror jag inte är förklaringen till lågt valdeltagande.
Det är osannolikt att enskilda väljare avgör utgången av riksdagsval och lokalval också. Att det överväldigande flertalet ändå röstar handlar om så mycket mer än direkt och personligt inflytande. Det handlar om samhällsengagemang och en känsla av gemenskap och tillhörighet. Det handlar om medborgaranda och att ge ett yttersta uttryck för djupt kända övertygelser. Det handlar om respekt för demokratin och våra demokratiska institutioner.
Av olika anledningar är detta känslor som vi inte känner, åtminstone inte så djupt, inför valet till Europaparlamentet. Trots två decennier av medlemskap så står Sverige på många sätt mentalt fortfarande utanför EU. EU – det är andra människor någon annanstans. En gemenskap som vi förhåller oss positivt eller negativt till, men det är inte vi.
Det är en attityd som också avspeglar sig i massmediernas bevakning av EU och därtill hörande frågor. Det är fortfarande de nationella frågorna som är intressantast. I den mån som EU och en europeisk debatt får plats, så skildras det övervägande ur ett ganska snävt nationellt perspektiv. Och liksom utifrån.
Och jag vill absolut inte påstå att jag själv är annorlunda.
Detta är en av anledningarna till att det är en dålig idé att planera för ett Europas förenta stater. Det är ett projekt som saknar demokratisk förankring i dag och under överblickbar framtid.
Men det vore ändå en bra idé om fler av oss identifierade oss lite mer som européer och kände nog med engagemang och tillhörighet för att släpa oss till en vallokal på eller inför valdagen 25 maj. Detta för att Sveriges framtid är så gott som oupplösligt förenad med EU:s och vi borde engagera oss i samarbetets utveckling och art.
Det spelar roll exempelvis om vi har Europaparlamentariker som är beredda att slåss för frihandelns principer. Eller sådana som – likt vänsterledaren Jonas Sjöstedt på DN:s debattsida i går – använder svepskäl för att försöka sänka EU:s nya frihandelsavtal med USA.