126 relativt tätskrivna sidor om hur Sverige ska kunna bli bättre. Alliansens valmanifest, som presenterades i går, var både mastigt och matnyttigt. Visst fanns det kommentatorer som ojade sig över att det innehåll få verkliga nyheter. Men vad hade de väntat sig? Det stod ju redan tidigare klart att det inte finns utrymme för vidlyftiga löften.
Men även om nyheterna var få så var manifestet innehållsrikt. Ekonomen Klas Eklund, som sitter i SvD:s valpanel, inledde sin kommentar:
– Jag hade inte väntat mig att det skulle vara så omfattande. Jag antar att man på det här sättet vill sätta press på Socialdemokraterna.
Men Alliansens manifest är väl inte omfångsrikt för att man vill visa en tydlig kontrast till den splittrade oppositionen. Valmanifestet är stort och utförligt därför att man KAN göra det stort och utförligt. Man har förmågan att ge väljarna besked och då vore det väl dumt att låta bli? De borgerliga partierna har klarat åtta år i regeringsställning och de har under hela den tiden utgått från en samsyn och gemensamma värderingar som gör att man kan undvika stora konflikter.
Visst finns det skillnader och förslag från enskilda partier som inte har fått vara med i valmanifester.
Personligen är jag glad att exempelvis Folkpartiets förslag om en tredje pappamånad i föräldraförsäkringen har lämnats därhän. Alliansen behöver väl inte tävla med de rödgröna om vem som är bäst på att lägga sig i hur familjelivet ska bedrivas?
Folkpartiet fick heller inte med ett förstatligande av skolan. Och det var nog kanske lika bra. Visserligen var det ett misstag när skolan kommunaliserades (av bland andra dåvarande skolministern Göran Persson) men jag är inte säker på att ett återförstatligande skulle reparera några av de skadorna som kommunaliseringen orsakade.
Kristdemokraterna har inte fått något gehör förslaget att förstatliga sjukvården. Synd att man inte fick med något om att åtminstone undersöka förutsättningarna för en sådan förändring. Men jag tror inte frågan är död för den skull.
Men de 126 sidorna av politiska utfästelser är framför allt imponerande jämfört med det som har producerats på den andra sidan blockgränsen. Där finns det inte en enda hållbar utfästelse, där man redan är överens om tagen. Inte en enda kompromiss som man redan enats om. Det finns inte ens en samsyn om helt centrala delar av politiken. Inte om ekonomin, inte om tillväxten, inte om arbetsmarknaden, inte om välfärdsföretagen, inte om försvaret eller utrikespolitiken, energipolitiken eller miljöpolitiken.
Jag vill inte påstå att det är att köpa grisen i säcken om man röstar rödgrönt. Vi vet inte ens om det är en gris, en get eller ett rakat marsvin.