Fullmäktige tog inte beslut om några skarpa besparingar och nedskärningar i går. Men de tog ramarna för budgeten för 2012, som innebär stentuffa nedskärningar, som kommer att slå mycket hårt och väcka stor debatt på Gotland när de genomförs. Egentligen var det i stor enighet som budgeten togs. Alla partier var med på att inte höja kommunalskatten, utan istället skära 40 miljoner kronor nästa år och 120 miljoner under tre år.
Däremot diskuterades Åke Svenssons (S) ledarroll och behovet av symbolhandlingar som markerar allvaret i regionens ekonomi. De borgerliga politikerna gnällde över att Åke Svensson inte pekar med hela handen och hutar åt nämnderna. Men i sitt stora budgettal gjorde Åke Svensson en riktigt stor symbolhandling. Han konstaterade att det inte längre fanns majoritet för Socialdemokraternas stora vallöfte om Bussiga kortet i Visby.
Så han drog tillbaka pengarna för det. Nu handlar det bara om en halv miljon kronor, så det är småpengar i budgeten. Men för Socialdemokraterna är det en symbolfråga och när nu inte Miljöpartiet längre ställer upp på Bussiga kortet, utan viker sig för de borgerligas krypskytte och inte längre vill värna kollektivtrafiken, så släpper Åke Svensson denna symbolfråga.
Det är också en markering av det skarpa läget i ekonomin, att Socialdemokraterna nu överger sitt vallöfte. Läget är så tufft att heliga kor och vallöften måste omprövas. Det borde andra partier också göra. Läget är nu så allvarligt att Centern borde överge skattebidragspolitiken för vägunderhållet till enskilda vägar. Det skulle förstärka budgeten med tio miljoner kronor. Inser Centern krisens allvar och gör den symbolhandlingen?
De borgerliga står handfallna och kritisera bara Åke Svensson och de rödgröna för passivitet. Medan när det gäller att påverka och ta ansvar så sitter den borgerliga alliansen på läktaren.
Nu kommer politikerna i de olika nämnderna att diskutera och besluta om vilka besparingsförslag som ska genomföras. Det kommer att bli mycket värre försämringar än att träffpunkten i Vibble försvinner och bidragen till bygdegårdarna minskas. Det kommer att handla om stora förändringar för öns unga och sjuka. Nu handlar det om att skära i öns välfärd där det gör minst ont, när de rödgröna tvingas montera ner den välfärd som Moderatregeringen inte vill finansiera. Nu blir det bara värre.