Det är principen det gäller, champagnesprutare
Foto: Unspecified
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Mitt agerande har stöd i lagen, eftersom champagnesprut är ett ordningsproblem. Utgivaren av utskänkningstillstånd är skyldig att förvägra krogar rätten att servera alkohol i stökiga miljöer.
Så långt vad lagen säger. Mitt agerande bottnar emellertid i att jag upplever en djup moralisk indignation över sprutandet. Låt mig förklara.
Jag har inget emot förmögna människor. Tvärtom beundrar jag människor som skapar något och som på frivillig väg får andra att köpa deras varor eller tjänster. Ett kreativt skapande innebär långtifrån alltid att också en förmögenhet skapas. Men ibland inträffar just det. IKEA, Tetra Pak och ABBA - alla är de exempel på svensk skaparkraft som har gjort allas våra liv rikare, liksom sina skapare. Dessa människor är värda vår respekt. Vi bör anstränga oss för att utforma ett samhälle där kreativa och rika människor vill bo och verka, ty det gagnar oss alla. I det sammanhanget är det ett problem att Gotlands rikaste medborgare tycks ha vunnit pengarna på spel snarare än av egen skaparkraft. Det är också ett problem att familjen Rausing, Tetra Paks grundare, av skatteskäl har flyttat till Storbritannien. Och att familjen Kamprad, IKEA:s grundare, av samma skäl har flyttat till Schweiz. Vi behöver dem och deras arvtagare här hemma.
Den som blir förmögen må ha juridisk rätt att göra precis vad man vill med sina pengar, men knappast moralisk. Därför har vi rätt att bli upprörda när unga och rika människor ställer sig och sprutar ut innehållet i en flaska champagne som kostat tiotusentals kronor. "Det känns som ett hån mot oss hårt arbetade människor" som en undersköterska i Gotlands kommun mejlade till mig.
Jag kommer att tänka på fabrikör Höglund i filmen "Den enfaldige mördaren". Ni vet han som på julafton kräver in en skuld av den utfattige arrendatorn Månsson, som har tvingats sälja hästen och pantsätta alla sina ägodelar. Fabrikör Höglund inkasserar sedlarna för att ögonblicket senare kasta in dem i öppna spisen. "Det är inte pengarna - det är principen det gäller."
Nåväl, låt mig i så fall tala om pengar och principer. Jag tycker att förmögna människor har ett särskilt ansvar att uppträda värdigt. Det strider mot mina principer att gotländska ambulanssjuksköterskor tvingas vårda unga förmögna människor som trampat i glaskross från champagneflaskor. Och att vi andra ska finansiera den sjukvården.
Jag vill upprätta ett förståelsens kontrakt mellan rika människor och alla oss andra. Vi känner stor respekt för det ni har skapat. Vi tänker inte rösta fram en regering som med en förmögenhetsskatt konfiskerar frukten av ert arbete. Då vill vi att ni visar oss en sådan respekt att ni inte hånar våra strävsamma och något enklare liv, genom champagnesprut och liknande slösaktiga svinerier. Vi bestämmer vem som ska få utskänkningstillstånd, men til syvende og sidst är det ni som bestämmer om ni förvärvar vår beundran eller vårt förakt. Var rädda om den möjligheten.