Det är något ruttet med matkulturen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ändå saknar jag något från förra veckans matskandal. Var är offren för snusket? Jo, visst är det många som handlat av den fasliga färsen. Men jag har åtminstone inte sett något exempel på någon som har blivit riktigt sjuk. Vid matskandaler i andra länder har människor dött. Minns ni matoljeskandalen i Spanien? Eller glykolet i vissa österrikiska viner? För att ta två exempel.
Förklaringen är väl att man faktiskt märker på kött när det är dåligt. "Bäst före" betyder ju faktiskt inte "oätligt efter". Men bruket att märka om varorna är naturligtvis oacceptabelt, och jag gissar att parkeringen utanför ICA Maxi i Haninge varit ödslig i helgen.
Men en engångsinsats av tv-kameror löser inte problemet med fuskande butiker. Det står väl inte på förrän kraven kommer på en livsmedelsinspektörer i varje buske, ständigt beredd att träda till konsumenternas försvar. Jag tror det finns en mycket effektivare väg till framgång för en bättre mathållning än mer omfattande kontroller. Vi konsumenter måste bli våra egna inspektörer.
Ingen skulle väl komma på tanken att göra råbiff på köttfärsen man får i ett plasttråg, till exempel. Nej tack, då vill jag veta vad det är för kött och jag vill se när det mals. Det är kanske läge att visa lite mer omsorg om den köttfärs man steker också?
Till höstens tankeställare hör också Mats-Eric Nilssons bok "Den hemlige kocken - det okända fusket med maten på din tallrik" (Ordfront). Där beskriver han vad livsmedelsindustrin föder oss med, vad som stoppas i maten. Han berättar bland annat hur man späder ut just köttfärs med vatten och sedan tillför tillsatser för att den ändå skall smaka som köttfärs. Mats-Eric Nilsson är redaktionschef på Svenska Dagbladet, och när han intervjuades i sin egen tidning konstaterade han:
- Jag är mest förvånad över att fusket är så utbrett över hela linjen. Det är svårt att hitta matprodukter som inte är fulla av tillsatser. Jag trodde förut att när det står på förpackningen att det är "äkta" eller "hemlagat" - att det legat i alla fall något i det, men jag var blåögd.
Och så drar han exemplet med Jennys kåldolmar från Familjen Dafgård. På paketen hävdar Dafgårds att dolmarna är tillagade "enligt ett familjerecept som inte ändrats sedan vår mormor Jenny skapade det för 80 år sedan." Men innehållsförteckningen listar 67 ingredienser, och fem av dem börjar med ett stort E som följs av tre siffror.
- Det är förstås lite svårt att tänka sig att mormor Jenny skulle ha haft de ingredienserna.
Jag undrar om inte det värsta matfusket är det lagliga matfusket, och det är bara kvalitetssökande konsumenter som kan stoppa det.
Jag vill inte påstå att jag varit bättre än någon annan på att tänka på vad jag stoppar i mig. Snarare tvärt om. Men jag inser att det är läge att börja med det.