Gotlands Folkblad står på med sin minst sagt kritiska inställning till en sänkt restaurangmoms. Vilket så klart är helt i sin ordning, det man är övertygad om är dåligt, ska man protestera emot.
Däremot finns det många så frågetecken i argumentationen som aldrig förklaras.
Som en av de vanligaste, att kostnaden för reformen hellre skulle användas till det ena eller andra alternativet. I stort sett vad som helst är bättre än att likställa momsen för den mat som äts på restaurang med den mat man hämtar från en restaurang och äter hemma eller på jobbet.
Det grundläggande felet i denna argumentation är att det inte handlar om några "skattepengar" som finns för att fritt fördela till valfritt område. Det är restaurangföretagens pengar som de tjänar in på sin verksamhet och sedan betalar in till staten.
För staten blir det en kostnad i form av förlorade intäkter, det betyder inte att pengarna fysiskt finns att fördela till annat. Vill man ha en annan lösning för samma kostnad får man alltså komma med lite andra förslag än att reformens kostnader ska fördelas till skolan.
Syftet är att låta företagen behålla mer av de pengar de tjänar för att stärka lönsamheten samt minska administrationen som de dubbla momssatserna innebär. Bara där finns en betydande vinst med reformen. Det ställer krav på en näring som har en del att jobba med när det handlar om förtroende för att ekonomin redovisas rätt och riktigt.
De flesta företag är inte skurkar och det finns ingen ursäkt för att fiffla med svarta pengar eller anställningar. Samtidigt är just restaurangbranschen föremål för de kanske mest rigida regelverken. Om man underlättar för företagen minskar incitamenten att "köra svart" plus att det sätter press på företagen att faktiskt sköta sig.
Det är lite tröstlöst att föra debatt med någon som vägrar att bemöta sakargument utan blint vevar på med sina budskap om att pengarna skulle kunna användas till annat, att reformen är en "present till de rika" och att "den inte kommer att skapa ett enda jobb".
Och så till sist, Lennart Petersson: Ibland blir det väldigt konstigt.
I går anklagade du mig för att inte stå för vad jag skriver.
Jag står för allt jag skriver, varför skulle jag inte göra det?
Däremot är det omöjligt för mig att ta ansvar för hur Lennart Petersson väljer att tolka och värdera mina ord.
Att jag skriver att restaurangjobb är minst lika viktiga som jobb inom bilindustrin betyder inte att jag anser det är lika lite värda utan just som jag skriver minst lika mycket värda.
Ordet "minst" i detta sammanhang är alltså inte detsamma som litet. Vilket jag tror att de flesta förstår.