Varje år publicerar tidningarna listan på de inbjudna. Och det är ingen felbedömning av intresset, har jag förstått. Det är många som gillar att läsa om landshövdingens sommarfest, nyfikna eller harmsna, och att tala om vem som får gå och vem som får stanna hemma.
Johan Malmros (FP) vet naturligtvis också att det är en snackis, så när han motionerar om att regionen ska dra sig ur samarbetet kan han vara rätt säker på uppmärksamhet. Och på pluspoäng från de harmsna.
Själv tillhör jag de utvalda, på grund av mitt jobb. Det har jag gjort varje år sedan jag flyttade till ön 2007. Men jag har en bekännelse, som gör mig lite generad. Jag har aldrig gått på landshövdingens sommarfest.
Det är inget jag vill göra en stor poäng av. Jag är inte en principiell motståndare till att festen existerar. Ibland - oftast - har jag varit på semester. Andra år har jag, efter Almedalsveckan, överdoserat på seminarier och på att balansera plockmat utan att spilla samtidigt som man ska konversera människor man normalt inte umgås med.
I år? Vet inte. Jag har ett par veckor på mig att bestämma mig. Avstår jag så är det ingen politisk markering.
Men jag måste medge att jag inte omedelbart förstår det oerhörda intresset för evenemanget. Speciellt från dem som är negativa till det.
Det är kanske inte lätt att peka ut hur festen på något avgörande sätt påverkat Gotlands utveckling. Men inte gör den någon skada.
Johan Malmros kallar den "en kvarleva från ett förgånget klassamhälle". Men att det fortfarande finns eliter - ibland verkliga, ibland självutnämnda - som inte är öppna för allmänheten, borde inte överraska.
Efter moget övervägande tror jag ändå att bitterheten är ett symtom på ett verkligt problem, där landshövdingens fest fungerar som en symbol för missnöjet.
Gotland är av tradition och sedvänja ett insulärt samhälle, där det i karriär, näringsliv och politik kan vara viktigt att stå på god fot med rätt människor för att bli framgångsrik. Det gör att det är många som känner sig förfördelade och förbisedda. Exkluderade.
Detta tror jag också kan bidra till en negativ uppfattning om exempelvis Gotlands företagsklimat. En känsla av att attraktiva kontrakt, tillgångar och tomter faller rätt i armarna på somliga, medan andra blir motarbetade.
Vad är slutsatsen av detta? Lägga ner sommarfesten, så att ingen känner sig oinbjuden?
Nej, det tycker jag inte. Däremot är det oerhört viktigt att exempelvis Region Gotland, i myndighetsutövning och i alla andra sammanhang, vinnlägger sig om att framstå som opartisk och välvillig - gentemot alla medborgare och företag. Det måste vara ett slut på läglighetsaffärer och gräddfiler.