Det är ett högt tonläge hos (s)-facket
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det tycker jag är ett klart misslyckande och pekar på fackföreningarnas oförmåga och ovilja att skapa bra löner för alla. Men det är klart, arbetsgivaren och förhandlingsparten när det gäller hemtjänst- och äldreomsorgspersonalen är landets kommuner, vilka också under lång tid ofta haft socialdemokratisk dominans. Eftersom fackföreningsrörelsen och det socialdemokratiska partiet lever i nära symbios, blir naturligtvis förhandlingsläget svårbemästrat.
Jag kan historien och är den första att skriva under på fackföreningsrörelsens betydelse historiskt för att skapa anständiga löner och arbetsvillkor. Däremot har det på resans gång gått snett någonstans inom den svenska fackföreningsrörelsen.
Trots en uttalad strävan efter bättre löner och villkor för alla, så ökar istället hela tiden spännvidden mellan de lägsta och högsta lönerna och även skillnaden i arbetsvillkor på arbetsmarknaden. Facket borde därför tona ner det höga tonläget som man har om sin egen förträfflighet och istället med kraft arbeta för att de eftersatta yrkesgrupperna når upp till anständiga löner.
Det kommer då också automatiskt att höja statusen och underlätta rekryteringen till dessa jobb. För jag tror inte att det finns några fackliga ombudsmän som är beredda att arbeta för de löner som de anställda inom äldreomsorgen har. De kräver nog minst det dubbla!