Det är andra tider nu...
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Andra skarpa förslag har dock kommit från den nykläckta regeringen. Alla har sett den fryntlige arbetsmarknadsministern i några nummer för stor kostym försvara a-kasseomläggningen. Sven Otto Littorin (m) har oändligt många gånger förklarat varför en omläggning av a-kassan är nödvändig. Och trots massiv kritik lyckas ministern alltid se glad ut. Han är den borgerliga regeringens stora överraskning - både i gemytlighet och arbetsglädje.
Den minister som föresatt sig att göra mest under mandatperioden måste ändå vara skolminister Jan Björklund (fp). Han vill bland annat förändra lärarutbildningen, betygssystemet, gymnasieskolan och lågstadiet. Så mycket på agendan har inte funnits sedan början av 1900-talet då Fridtjuv Berg var ecklesiastikminister i landets första liberala regering. Han införde bland annat en reformerad rättstavning (som uppenbarligen inte omfattade stavningen av hans förnamn), gjorde om lärarutbildningen och la om folkskoleinspektionen.
Det är inte konstigt att Jan Björklund har en tydig dagordning då han, förutom de borgerliga partiledarna, kunde förbereda sig på sin roll som skolminister. Andra statsråd har bara haft någon månad på sig medan Jan Björklund har sysslat med dessa frågor i drygt ett decennium.
Självklar idé
Skolan är också det område som har bland de största reformeringsbehoven i Sverige. Det är skrämmande många som lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet och därmed hamnar på det individuella programmet - och i slutändan lämnar gymnasiet utan varken högskolebehörighet eller yrkeskunskaper. Jan Björklunds idé om att slussa resurserna från gymnasieskolans stödinsatser till tidigare åldrar är ju självklar och får en att fundera varför det inte gjorts tidigare.
Arbetsmarknad och utbildning är den borgerliga regeringens huvuduppgifter. För utan bildning får man inga jobb och finns inga jobb finns ingen motivation till bildning. Så det är naturligt att de första skarpa förslagen kom på dessa områden.
Det är viktigt att fler ministrar än Littorin och Björklund skaffar sig en tydlig agenda. EU-minister Cecilia Malmström har varit skrämmande osynlig sedan tillträdet - man förändrar inte Sveriges befolknings syn på samarbetet genom att åka på toppmöten i Bryssel. Miljöminister Andreas Carlgren sa i riksdagsdebatten om klimatet att han kommer lägga konkreta förslag, men att detta ska göras 2008 är i senaste laget.
Socialdemokraterna förlorade makten efter 12 års regerande. Efter åtta veckor klagar riksdagsledamot Anders Ygeman på avsaknaden av skarpa förslag.
Anders Ygeman borde kanske ge sig till tåls i ytterligare några månader. Men socialdemokrater har nog minst lika svårt - om inte svårare - att vänja sig vid att borgarna nu har makten som statsråden har att skaffa sig en tydlig agenda.