Nu duggar rubrikväckande förslag tätt från Moderatalliansens minsta partier. Fullständigt mosade av de stora och dominerande Moderaterna kämpar Centerpartiet, Kristdemokraterna och i viss mån Folkpartiet för sin existens och identitet. Folkpartiet har varit och framstår som det liberala partiet när Moderaterna delvis övergått till att vara ett mittenliberalt, konservativt rikemans- och förvaltarparti med sina sänkta skatter som huvudsakliga lösning på alla samhällsproblem.
I den stora Moderata skuggan kämpar nu Centerpartiet och Kristdemokraterna för sin existens. Det senaste hugskottet kom från ungdomsförbunden för Centern och Folkpartiet att dessa två partierna skulle gå ihop till ett. Under Maud Olofsson har ju Centern övergivit allt vad decentralism och miljötänkande och försökt profilera sig som det mest nyliberala partiet, som till och med tagit upp en grov fackföreningsfientlighet i sin poltik. De vill nu gå ihop med Folkpartiet och därmed säkra platsen för de liberala åsikterna i riksdagen.
Men frågan är om ett sådant samgående skulle accepteras av de aktiva i respektive parti. Folkpartiet klarar sig bra som det liberala partiet i riksdagen och vill nog inte blanda upp sig med de i en del kommuner och landsting starkare Centerpartisterna. Se bara på Gotland där Centerpartiet har 15 platser i fullmäktige och Folkpartiet bara fyra. Men i riksdagen är Folkpartiet större än Centern.
Under förra valperioden var det strid inom den borgerliga alliansen på Gotland. Det var cirkusen med p-avgifterna och Folkpartiets och Moderaternas knivhugg i ryggen på Centerns Kjell Skalberg. Det saknas nog samarbetsanda och än mer samgåendetankar mellan Centern och Folkpartiet.
Sammanslagningsförslaget är bara ett i raden av desperata förslag som ska väcka uppmärksamhet om att Centerpartiet finns. De står inför att byta partiledare och de har rasat i väljaropinionen och balanserar på gränsen för att åka ur riksdagen. Vi lär få se fler desperata förslag från de små borgerliga partierna framöver. De vill visa att de finns.