Den svåra konsten att sätta punkt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ibland kallas de eldsjälar.
Ibland entreprenörer.
Ibland politiker.
En eldsjäl och en entreprenör är för de flesta positiva epitet. Politiker används lika ofta som skällsord.
Mot denna bakgrund är det inte konstigt att Inger Harlevi väljer bort politiken till fördel för det andra.
Med det inte sagt att hon tar den enkla vägen ut efter turbulensen kring hennes olika uppdrag.
Att sätta punkt är sällan enkelt, särskilt inte om man drivs av ett stort engagemang.
På tisdagskvällen avgick Inger Harlevi ur Kultudralens styrelse. Dagen efter bjuder hon in namngivna reportrar till en pressinformation, hon tar initiativet och vill ha kontroll över situationen.
Budskapet är tydligt och uppriktigt.
Hon säger att beslutet inte har något att göra med diskussionen om hennes agerande angående Kammarmusikfestivalen och hennes sammanblandning av sina olika roller. Det finns ingen anledning att ifrågasätta Inger Harlevis argument för prioriteringen av de sina sista yrkesverksamma år.
Frågan är dock om beslutet hade kommit just nu utan dessa holmgångar. Ibland behöver man hjälp på traven att inse att man springer för fort, vill för mycket och att det finns ett slut även för eldsjälar.
Jag har förut skrivit om vikten av att ha välvilliga kritiker i sin omgivning. Människor som ser när det börjar pyra i kanterna på eldsjälen. Någon som vågar ta en i hampan och vara brysk, få en att se på sig själv utifrån.
Det är svårt att få människor att ställa upp på ideella och politiska förtroendeuppdrag. Men det är nästan lika svårt att byta ut dem när de väl är på plats.
Omval är kanske det vanligaste ordet på många årsmöten. Att föreslå nyval trots att en person inte avsagt sig sitt uppdrag är nästan som en skymf.
Lång och trogen tjänst är en god merit men att ha modet att sätta punkt borde också vara det.