Australien liksom Sydafrika är ett fläckat land med kluven själ. ”Ett barn är fött” sjunger många i juletid. Andra firar egna barn med klappar. Och en klapp, klapp.
Barn i många delar av världen föds till fattigdom eller påtvingas kristna människors idéer. Som aboriginerna ursprungsbefolkningen i Australien.
När engelsmännen steg i land på den nya kontinenten var den befolkad. De möttes av vänliga aboriginer. Men infödingar var inte människor. Om det berättar Kutcha Edvards i sina bluessånger. Han var den första personen av ursprungsbefolkning jag träffade.
En av Australiens stora
Jag hade blivit inbjuden på ett releaseparty av en ny CD med en känd sångare på en liten skiten pub i Castlemaine, The bridge hotel. Han sitter i baren stor, svart och väldig.
Jag hälsar och frågar om han varit i Sverige. När han kliver upp på den låga scenen i den lilla matsalen intill baren virvlar bluestoner ur honom framkallade av en magisk röst.
-Jag är född på floden, viskar han fram, en av Australiens stora bluesartister som för en kväll kom hem till ett Castlemaine som sett honom växa som artist.
Kuchka Edvards är ett av de många hundratusental barn till aboriginer som 1930-70 togs ifrån sina föräldrar och tvångsplacerades i barnhem eller hos vita fosterfamiljer. De blev aldrig adopterade utan sattes i tvångsvård.
Syftet att ta barnen från sina föräldrar var ett led i regeringens politik att forcera fram en etnisk assimilering. Ett vitt Australien var i själva verket tanken. Många av barnen fick aldrig återse sina riktiga familjer.
Kuchkas mamma hade fött nio barn och hon ägnade hela sitt liv att leta upp alla sina tvångsplacerade barn med en enda önskan att återfå sin familj och rätten till sina barn.
Kuchka berättar att samma dag han fyllde 18 och blev myndig, dök hans mamma upp på barnhemmet.
I handen hade hon ett papper han skulle signera för att för alltid bli befriad från statens tvångsvårdnad. Från den dagen var han sin egen och hade plötsligt en mamma.
Årets australiensare
Kuchka Edvards, hur berömd han än är idag och vald till årets Australiensare, tillhör den ”stulna generationen” av barn som tvångsseparerades från sina familjer.
Något som skapat förvirring, lidande och framförallt förluster inte bara av människor utan i människan. Barn har förlorat kultur, ursprung och föräldrar. Många barn återfann aldrig dem. Kuchka sjunger en blues av tacksamhet mot sin mor. En mor som aldrig gav upp sökandet efter sina barn.
Premiärministerns ursäkt
Lagar och drastiska beslut är inget som läks enkelt eller genom att säga förlåt. Den förre konservative regeringschefen John Howard vägrade under sina elva år vid makten att be om ursäkt för vad staten åstadkommit, något som ledde till bitter kritik från många aboriginer.
När en vänsterkoalition kom till makten bad Kevin Rudd, dåvarande premiärminister 2008, landets urbefolkning om ursäkt för två hundra års oförrätter.
Han sa sorry och tog därmed det första steget till att erkänna det förflutna. Men att tvätta bort fläckar i en nations själ och skapa försoningsanda görs inte på en dag.
Aboriginer är fortfarande Australiens fattigaste minoritet. De är överrepresenterade i fängelser och i barnadödlighet.