Den som icke vill arbeta, skall heller icke äta, är regeringens jobbpolitik
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Regeringen lastar över skulden på de arbetslösa att de är arbetslösa. För att folk inte ska begripa vilken asocial verksamhet de sysslar med, heter det istället att man skapar "incitament".
Det vill säga de arbetslösa ska svältas som Reinfeldt uttryckte det under "ungdomsåren", för att de ska hasa sig iväg och söka nya jobb.
Påståendet upprepas som ett mantra. Ideologin bakom är det bibliska: "den som icke vill arbeta, skall heller icke äta".
Problemet är att det inte finns några nya jobb. Den nuvarande samhällsordningen producerar istället det motsatta. Är det då det arbetslösa som ska stå i skottgluggen?
Ett stålbad som straff
Ericssons recept är en hänvisning till att den borgerliga regeringen är demokratiskt vald och konstaterar med detta att folk får: "ta konsekvenserna av detta misstag"(GT 16 dec). Ett stålbad som straff för att de inte valt hans eget parti.
Emellertid har ingen röstat för sänkt a-kassa. Däremot utlovades nya jobb, vilket fick många arbetslösa att hoppas, till och med rösta. Göran Persson å andra sidan sa att marknaden kommer att fixa fram jobben. Politiker behöver följaktligen inte bry sig.
Perssons uttalade har inget med vare sig traditionell socialdemokratisk politik eller verklighet att göra, utan snarare med ren och skär nyliberalism.
En asociala politik
Politisk strejk anser Ericsson är "revolutionsromantik". Han väljer att begränsa åtgärderna till prat, med andra ord att inte göra någonting. Parlamentet är heligt och dess beslut ska följas slaviskt.
Han blir sålunda en vägröjare för regeringens asociala politik. En hjälpgumma. En smygmoderat.
En sittande regering kan i princip hitta på vilka absurda saker som helst. Ska vi då stå där med mössan i hand och se ut som fån?