Under gårdagen sluträknades alla valdistrikt. De små förändringar av valresultatet som detta ledde till, gjorde att Socialdemokraterna med största säkerhet förlorar ett av sina mandat i Europaparlamentet till Miljöpartiet.
Det är en förlust av stor symbolisk dignitet. Även om de rödgröna partierna har ett stort övertag i opinionsmätningarna, så beror det inte på att Socialdemokraterna står starka. Tvärt om. Det rödgröna blocket får allt större inslag av illrött och illgrönt.
I måndags hamnade Socialdemokraternas resultat i skugga av Moderaternas stora motgång. Men gårdagen handlade mycket om Socialdemokraternas EU-val.
I EU-valet 2009 gjorde Mona Sahlin sitt första val som partiledare. Det gick riktigt dåligt. Söndagens EU-val var Stefan Löfvens första val på ledarposten. Det gick ännu uslare.
Jag kan förstå att den som lutar vänsterut kan lockas av Miljöpartiet eller något av de andra oppositionspartierna på den kanten. De står ju åtminstone för något. Socialdemokraterna är så angelägna att hålla sig vän med alla, att inte stöta någon potentiell väljare, att de inte törs ge sin politik något verkligt innehåll.
Det var också analysen från statsvetaren Jonas Hinnfors i en radiointervju i går.
– Partiet har varit väldigt försiktigt. Man har försökt göra alla till lags. Någonstans behöver man sätta ner foten.
Även om Stefan Löfven är fast bestämd att försöka göra det lätt för sig ända fram till valdagen, så kommer det att bli väldigt stökigt efter valet om Löfven ska bilda regering.
Om Sverigedemokraterna blir vågmästare så kommer det inte att gå att regera i längden för de rödgröna, oavsett om de får fler mandat än Alliansen. Då förutspår jag att vi kommer att få ett omval någon gång under mandatperioden.
Men inte ens om de rödgröna får egen majoritet blir det en lätt uppgift att bilda regering. En valframgång kommer ju att stärka Miljöpartiet och Vänsterpartiet och underblåsa deras krav om att få stort inflytande över regeringspolitiken.
För Vänsterpartiet handlar det väl då bland annat om deras benhårda linje mot ”vinster i välfärden”. Och jag tror verkligen inte att Socialdemokraterna egentligen vill dra undan mattan för alla små och stora företag som gör stora insatser för välfärden – inom vård, skola och omsorg. Men Socialdemokraterna kan ändå tvingas i den riktningen, inte minst eftersom det finns en liknande företagarfientlig opinion i det egna partiet.
Om stridsfrågorna i relationen mellan S och MP kunde man läsa på sidan 10 i GA i går. Här kan det handla om en klimatskadlig förtida avveckling av kärnreaktorer. Och totalstopp för nya reaktorer. Dessutom kräver MP verkligt inflytande över finansdepartementet och den ekonomiska politiken. Och höjd bensinskatt och höjda miljöskatter med över 12 miljarder kronor. För att nämna några exempel.
Vi kan vara på väg mot en tid av tumult, i svensk politik. En tid som riskerar att riva ner mycket av det vi lyckats bygga sedan den stora krisen i början av 90-talet.