LIBERAL KOMMENTAR
Även om få tittare, likt SVT:s avgående vd Eva Hamilton, skulle beskriva tv-licensen som magisk, har hon helt rätt i att public service bör finansieras gemensamt. Samtidigt visar fredagens dom i Högsta förvaltningsdomstolen – där det fastslås att tv-avgift enbart får tas ut av dem med tv-apparat och inte av dem som kan ta emot sändningar via datorn eller surfplattan – att systemet med tv-licens är förlegat. Givetvis är det inte själva apparaten som ska avgiftsbeläggas, utan möjligheten att ta del av public service utbud av nyheter, samhällsprogram, sport och kultur.
Därför är det enda raka att damma av Public service-utredningens förslag från 2012 och ersätta tv-licensen med en skatt. För att värna Sveriges Televisions, Sveriges Radios och Utbildningsradions oberoende bör skatten, likt begravningsavgiften, inte gå via statsbudgeten, utan sättas in på ett särskilt konto i Riksgälden, som politikerna inte har möjlighet att röra.
Förutom att Public service sparar pengar, i och med att Radiotjänst kan läggas i graven, vore en skattemodell betydligt mer rättvis ur fördelningspolitisk synvinkel. Dels blir avgiften individuell, i stället för hushållsbaserad, vilket tar bort det orimliga i att ensamhushåll betalar betydligt mer i tv-avgift per person, än de flesta hushåll med flera vuxna. Dels blir avgiften inkomstbaserad, vilket undantar människor som saknar inkomst från avgiften.
Det här är ingenting som kommer att bli verklighet i morgon. Däremot är det bara att hoppas att partierna kan enas om en hållbar finansiering för Public service inför tillståndsperioden som börjar år 2020. Det vore magiskt.