Den fega debatten

Moderaterna vill inte diskutera den ökande fattigdomen på Gotland. De fegar ur genom att skjuta på budbärare. Struntar de i de fattiga?

Moderaterna vill inte diskutera den ökande fattigdomen på Gotland. De fegar ur genom att skjuta på budbärare. Struntar de i de fattiga?

Foto: LEIF R JANSSON / SCANPIX

Politik2011-12-03 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

I fredagens moderata ledare i GA gör Mats Linder som Gustaf Hoffstedt (M), skjuter på budbäraren om hur den moderata fattigdomspolitiken slår mot gotlänningarna. De försöker förminska det diakonen Marie Larsson larmar om, hur öns fattiga blivit fattigare och fler.

Istället för att diskutera varför öns fattiga blir fler, försöker både Gustaf Hoffstedt och Mats Linder vända debatten till vilken politisk hemvist Marie Larsson har. Hon är inte politiker. Hon är diakon i Svenska kyrkan. Hon följer bara det kristna kärleksbudskapet om att särskilt bry sig om de allra mest utsatta i samhället. Och som domprosten Mats Hermansson skriver i en insändare i dagens GT, så måste kyrkan ibland säga ifrån. Och det oavsett vilken färg regeringen har.

Jag tycker det är jättebra att kyrkans aktiva vågar skrika till, när de ser att politiken är på helt fel spår. Bara för att två tredjedelar av befolkningen har det hyfsat eller blivit rikare, så kan vi inte i ett civiliserat välfärdssamhälle kasta ut de fattigaste till beroende av socialbidrag och välgörenhet.

Jag tycker också det är ynkligt svagt och fegt av moderaterna att inte våga erkänna att moderatpolitiken syftar till att ökat klyftorna. Genom sänkta skatter, mest till dem som har mest, men också att arbetslösa och sjuka får räkna med att bli allt fattigare.

Det som upprör mig mycket, är den överskjutningen av ansvar för rättvisa, jämlikhet och solidaritet som sker från det gemensamma samhället och folkflertalet till att göras till ett individuellt problem om man är sjuk eller arbetslös. Vad är det för människosyn i botten, om man driver en politik som gör en tredjedel av befolkningen allt fattigare och två tredjedelar klarar sig hyfsat eller blir stormrika?

Omfattas man av en människosyn om allas lika värde och det gemensamma ansvaret för allas levnadsvillkor, om man medvetet för en politik som kastar ut en tredjedel av befolkningen i fattigdom och utanförskap.

Tycker Gustaf Hoffstedt det är helt rätt och riktigt att det blir allt fler som av ökande fattigdom tvingas söka socialbidrag och hjälp hos kyrkan och annan välgörenhet? Struntar Moderaterna i att vi får allt fler fattiga på Gotland och i Sverige och att barnfattigdomen ökar?