Hur mycket inflyttning tål Stockholm?
Inflyttningen dit och till våra andra storstäder fortsätter utan tecken på avmattning. Frågan är när gränsen nås, förhoppningsvis innan hela landsbygden är avvecklad och avfolkad.
Intressant är också var samhällets ansvar börjar och slutar för alla dem som nödvändigtvis vill tränga ihop sig i huvudstaden. Nu finns det ju en väsentlig anledning till att folk dras dit: det är där jobben finns. Under 2011 ökade Stockholms län befolkning med 40 000 personer netto, sett till andel av invånare är Gotland en av de största importörerna av invånare till huvudstaden.
I dagarna har bloggaren Anna Berglund blivit rikskändis. Hon skrev på sin blogg ett brev till statsminister Fredrik Reinfeldt där hon berättade om sin tillvaro och framför allt den absurda bostadssituation hon varit en del av sedan hon flyttat till Stockholm.
På fem år har hon bott på 10 adresser, i snitt flyttat två gånger per år: "Allt från korttidskontrakt till som längst nästan två år. Hyrorna har varierat mellan allt från 1 700 kronor som jag betalade för att sova på en madrass i ett kök under ett års tid, till att betala 8 700 kronor för en liten tvåa i Hjorthagen".
Att flytta är en stor process. Mindre besvärlig om man aldrig haft ett förstahandskontrakt och därmed inte hunnit bygga upp ett eget hem med egna möbler och husgeråd, men ändå, en fruktansvärt jobbig process. Att tvingas flytta två gånger per år är som en mardröm för de flesta. Ändå är det en verklighet många fler än Anna lever i.
I Visby har vi vår egen flyttcirkus när studenter och inneboende ska flytta ut för att lämna plats till turister och sommargotlänningar.
Staten kan som tur är inte tvångsplacera invånare, var och har fri rätt att bosätta sig var hen vill. Det är ganska rimligt att man vill bo där det händer saker, där det finns jobb, där skatten är låg och utbudet av både privat och offentlig service är hög. Där ens tillvaro inte står och faller med att man får behålla det jobb man har.
Staten kan däremot göra vad den kan för att göra även resten av landet möjligt och till och med attraktivt att bo i.
Bostäder är en knäckfråga. Och även om Gotland bidrar med en stor andel inflyttare till Stockholm så har vi också bostadsbrist.
Och trots att befolkningen på Gotland under många år minskade har inte trycket på bostadsmarknaden minskat. I regionens bostadsförsörjningsplan konstateras att bristen på bostäder uppkom 2002 och har pågått sedan dess, trots att över 1 000 nya bostäder byggts sedan dess. Gotlandshem har inte haft några outhyrda lägenheter sedan 2001.
Bostäderna inom det nya planområdet Visborg är det stora projekt som ligger närmast och här måste allt göras för att arbetet kan börja så fort som möjligt.