Landsbygdsupproret fortsätter att jobba strukturerat i olika arbetsgrupper och med olika frågor. Det märks att tiden var mogen för en organisering för att rädda den service som är avgörande för landsbygden. Mycket frustration och kamplusta var uppdämd och fann sin kanal genom Gunnar Bendelins initiativ. Idag är många eldsjälar engagerade och leder de olika grupperna.
Från politiken har det dock varit ganska tyst, Vänsterpartiets pinsamma försök att skylla urbaniseringen på regeringen lämnar vi därhän för stunden. Curt Mårtensson har ställt frågor till de politiska partierna och ett svar från Centerpartiet publicerades på den här sidan häromdagen men den breda landsbygdspolitiska debatten saknas.
En förklaring till detta kan vara det uttryckliga önskemålet att Landsbygdsupproret ska vara "opolitiskt" i den meningen att inget parti ska vara förknippat med det. Inget parti vill beskyllas för att plocka poänger.
Men det blir också larvigt när politiker berättar vad de faktiskt gör och därmed beskylls för att "slå sig för bröstet". Om syftet är att alla politiker ska kräla i stoftet och bara bekänna sina brister tillförs inget till landsbygdens utveckling.
Tar vi bilden av Centerpartiet så har de facto partiets politik för landsbygden och tanken på ett decentraliserat samhälle inte förändrats sedan 1970-talet. Även om man numera talar om federalism så är det samma grundtanke om att makten ska ligga så nära medborgarna som möjligt.
Däremot har man tappat landsbygden i det budskap man kommunicerar till väljarna, jag är ganska säker på att detta kommer att bli tydligt när partiet nu håller på att ta fram ett nytt idéprogram. Man har överlåtit åt motståndarna att sätta bilden av partiet som "Stureplanscentern".
Men det är förvånande att de höga förväntningarna på just Centerpartiet för landsbygdens villkor, helt saknas för andra partier. Ingen anklagar Moderaterna eller Socialdemokraterna för att de saknar en politik för landsbygden.
Kanske för att förväntningarna redan från början är låga?