Sju miljoner kronor i besparingar på skolskjutsarna utraderades när den nya organisationen mötte verkligheten. Kvar fanns bara fakturan på nästan två miljoner från konsulten.
Det är inte så lite ironiskt att just denna besparingen gick om intet. För det är ju en av de få kontroversiella sparförslag som den rödgröna Region Gotland vågat genomföra, trots starka protester från de berörda.
Minns exempel det långtgående förslaget på förändringar i skolorganisationen, som innebar att ett tiotal landsbygdsskolor skulle läggas ner. Barn- och utbildningsnämnden doppade tån i vattnet och den rasande motreaktionen skapa landsbygdsupproret. Det var bara tån som blev blöt och av det ursprungliga förslaget återstod bara en den tummetott som blev Hogräns öde. Och de resurs och kvalitetsproblem som motiverade förslaget? Var blev de av?
I går fick vi ett liknande exempel. Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden sliter med att utbildningsvägarna blivit för många när antalet elever krymper. I höstas lades ett förslag som, om det hade genomförts, hade inneburit att ett antal program hade lagts ner, bland annat på grund av att de haft för få sökande på senare år.
Motreaktionerna kom snabbt. Och lika snabbt fick gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden i backen. Genom garantier från sponsorer, fixande och trixande skulle man kunna behålla programmen. Och i går kom också besked om att Rederi AB Gotland ger garantier som räddar sjöfartsutbildningen och en överenskommelse med barn- och utbildningsnämnden räddar det estetiska programmets inriktningar teater och dans.
Det återstår att se bland annat hur det går med de gymnasiala idrottsutbildningarna. Men man kan ju gissa varthän det lutar.
Är det så illa. Det är väl bra om man kan visa lyhördhet för opinioner och rädda hotade program.
Jo. Så är det. Till en viss gräns. För den här typen av ledarskap innebär ju också problem.
Till att börja med så kommer man inte tillrätta med de problem som man försöker åtgärda. Utbildningsvägarna förblir för många för elevunderlaget. Men det kanske man tänker åtgärda i vår istället, baserat på hur årets kull faktiskt söker till gymnasiet? Om nämnden vågar. För det är ju inte givet att det blir lättare att lägga ner program och inriktningar som niondeklassare faktiskt har fått söka till, även om man tycker att de är för få.
Om man framhärdar i att lägga besparingsförslag som man sedan ändå inte anser sig kunna stå för, då skapar man dessutom en massa onödig oro och osäkerhet, som i sin tur innebär otillfredsställelse.