Tänkte spinna vidare på det här med populism.
Det är lite som ett Sisyfos-uppdrag men skam den som ger sig.
Populism kan tolkas på två sätt: positivt: som i att agera utifrån en folkvilja, negativt: som att undvika svåra frågor/debatter genom att anamma en folklig ståndpunkt.
Den senare är negativ förutsatt att den folkliga opinionen är byggd på nidbilder snarare än fakta, politikerförakt snarare än sakfråga.
Om man väljer att inte själv ta reda på fakta utan bygger sin uppfattning på andrahandsuppgifter måste man också räkna med att bli ifrågasatt. Problemet är att den som ifrågasätter aldrig kan få rätt, eftersom denne med stor sannolikhet är med i maktens konspiration. Att kritisera stärker snarare bevisen för att man med alla medel vill skydda sin egen position.
Att hamna i en sådan retorisk spiral är själsdödande och kan göra en minst sagt uppgiven.
Men att inte säga emot är att acceptera verklighetsbeskrivningar a la Avpixlat känns inte heller okej.
Så vad göra?
Likt Sisyfos kan man fortsätta kämpa eller så kan man vara tyst och hoppas att det går över.
Nu tror inte jag att det gör det.
Jag pratar inte bara om Sverigedemokraternas dubbla agendor. En förkrossande majoritet av svenska folket sympatiserar trots allt inte med detta parti. Och ja, jag vet ännu färre med Centerpartiet och det kan faktiskt äga sin poäng i sammanhanget.
Den här misstänksamheten mot samhället i stort finns i alla partier. Istället för att kolla om uppgifter stämmer för man dem vidare, gärna om det handlar om orimliga påståenden om ens politiska motståndare.
Istället för att lyssna till vad partierna själva vill och tycker så lyssnar man till dess motståndares beskrivning av, till exempel, Centerpartiet.
I går spreds till exempel en länk som påstod att nu kan man få Rut-bidrag för en bartender i hemmet om man inte orkar blanda sin egen grogg längre.
Följde man länken till källan: ett inslag i SVT, kunde man läsa att det förvisso finns sådana försök men att Skatteverket självklart avvisar såna tramsigheter. Det finns som bekant en uppsjö av kreativa försök att göra avdrag i skattedeklarationen men ingen vill nog för den skull att möjligheten att göra avdrag ska ta bort.
Den objektiva sanningen finns i väldigt få fall. Det handlar mer om vilka källor man vill sätta sin tilltro till. Och eftersom misstron är grunden blir den som försvarar "samhället" boven och den som är emot/kritiserar blir Ljusets riddare.
Oavsett vem som ligger närmast sanningen.