I en utmärkt reportageserie i Dagens Nyheter beskriver reportern Maciej Zaremba en absurd sjukvård där varje vårdinsats är värd olika poäng/kronor. Zaremba har inga problem med att ta ställning som reporter vilket är frigörande men som också gör det lite snårigt för den som försöker hänga med i var denna absurda prislappsdans har sin början.
Man förstår att det är politikerna (av alla sorter) som drivit fram systemet men inte när och genom vilka beslut.
I reportageserien beskrivs läkare som systematiskt manipulerar patientbesök så att de ska passa in i prisjakten på maximal ersättning. Alltså använder man systemet för egen vinning och inte utifrån patienternas behov.
Är den naturliga reaktionen på detta att systemet är orättfärdigt? I så fall ber jag att få reservera mig.
Samtidigt vet vi på Gotland vad några extra miljoner genom vårdgarantin betyder för en hårt ansatt budget. Men när jakten på kronor blir viktigare än att ge patienter rätt vård och ett värdigt bemötande då är det inte bara systemet som det är fel på utan framför allt de som missbrukar det.
Att ha konkreta kostnader och kvalitetsmått att utgå från är en klok tanke så länge nivåerna är rimliga och inte hypotetiska skrivbordsberäkningar.
Att ha patienten, eleven eller omsorgstagaren i centrum är alltid bättre än att ha systemet i centrum.
Det kan aldrig vara dåligt att individen själv får välja skola, vårdcentral och äldreboende. Det ska inte bara vara höginkomsttagare som har råd att välja, den ”orättvisan” försvinner inte genom att införa valfrihet för alla.
Det kommer alltid att finnas någon som har det bättre. Att alla har lika dåliga alternativ är inte vad jag kallar solidaritet och rättvisa.
Samma grund är väl också själva meningen med till exempel vårdgarantin, att patienterna ska veta hur länge de ska behöva vänta för olika vårdinsatser.
Precis som med privata utförare i välfärden handlar det om att ställa krav på kvalitet, inte bara på pris och kvantitet.
De som utnyttjar systemet, oavsett om det handlar om att plocka skattepengar till vinster eller välja att ta emot snuviga ungdomar hellre än svårt sjuka äldre människor, ska inte belönas. De ska ha rött kort.