Demonstration för makt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
År efter år kan man fascineras av socialdemokraternas paroller, för varje år så verkar de demonstrera mot makten medan de själva är makten. Att skandera "fler jobb" eller "mer rättvisa" när man själv i decennier, med korta avbrott, har bestämt över landet måste kännas mycket märkligt. Men det är samtidigt socialdemokratins stora styrka - att ständigt utrycka sig som om de vore i opposition.
När socialdemokrater landet runt demonstrerade i går talade de om att arbetslösheten måste pressas tillbaka, rättvisa löner, att mänskliga rättigheter är viktiga liksom jämställdhet. Men den verkliga socialdemokratiska politiken, långt från agitationerna på 1 maj, talar sitt tydliga språk. Det handlar om makten framför allt. Makten framför solidariteten. Makten framför tryggheten. Makten framför alla vackra paroller de promenerat under de senaste årens 1-majdemonstrationer. De medlemmar och sympatisörer som tillsammans med partiföreträdarna går under de röda fanorna borde huka sig av skam - det är bara veckor sedan socialdemokraterna ingick en ohelig allians med moderaterna och beslöt att de apatiska flyktingbarnen i Sverige inte ska få amnesti. Solidaritet är uppenbarligen lättare på plakat än i verklig handling.
Årets demonstranter borde frågat sig om arbetarens rätt i Estland är mindre viktig än de egna kollektivavtalen. De borde ordentligt fundera igenom vart de skickar de sjuka barnen - det finns barn som i dagarna har skickats tillbaka till Kosovo där FN menar, mycket riktigt, att ingen vård kan ges dem. Där finns ju inte ens vatten eller el under stora delar av året.
Förra veckan visade TV 4 en dokumentär om statsminister Göran Persson. Där framgick med all önskvärd tydlighet att Persson är statsministern som "regerar vidare" snarare än har visioner om ett framtida Sverige. Hela det senaste decenniets socialdemokrati har präglats av partiledarens lust till makt men brist på visioner om vad han ska göra med den. I bästa fall så genomskådade publiken på gårdagens demonstrationer det och inser att makten inte är mycket värd om den inte förvaltas och förändrar samhället. Särskilt som det var få egna idéer och mest kritik av oppositionen.