LEDARE
Vem är emot rasism och främlingsfientlighet på mest rätt sätt? I tävlingen mellan debattörer som gör allt för att klistra på sina meningsmotståndare olika märkliga skumma ambitioner är det för närvarande oavgjort.
Vänsterdebattörer som har svårt att fullt ut ta avstånd från våldsvänstern slår nu tillbaka och anklagar borgerliga debattörer för att vara medlöpare till Jimmie Åkesson och hans parti för att de hävdar partiets yttrandefrihet och mötesrätt.
Konflikten blev tydlig förra veckan då Ann-Charlotte Marteus skrev på Expressens ledarsida om vikten av att respektera och värna demokratin och genast fick mothugg av Irene Wennemo på Aftonbladets ledarsida som anklagade henne och andra ”liberala debattörer” för att sätta sig på höga hästar och diskvalificera alla som inte har en egen ledarsida att agera genom. Kort sammanfattat.
Hur är det möjligt att debatten mellan två intelligenta och upplysta skribenter hamnar på den nivån? Vad var det Ann-Charlotte Marteus hade påstått?
Jo: ”Att djupt ogilla SD är en sak. Att sakna fundamental respekt för demokratin, yttrandefriheten och mötesfriheten är något helt annat”.
Alltså att protestera och visa sitt avståndstagande genom att vända ryggen till vid ett SD-möte är utmärkt. Att hindra dem från att prata är att kränka våra gemensamma demokratiska grunder i form av mötes- och yttrandefrihet. Dessutom totalt kontraproduktivt eftersom det bygger SD:s martyrskap.
Detta visade sig med önskvärd tydlighet vid torgmötet i Karlstad nyligen där de flesta som protesterade gjorde det just genom att vända ryggen till medan en mindre grupp gjorde oväsen och protesterade mer fysiskt.
SD sade sig vara tvungna att avbryta mötet medan polisen säger till lokala medier att det var partiets eget beslut.
Polisen hade erbjudit mer resurser för att mota bort de mer högljudda demonstranterna men SD hade avböjt.
För de fick ju precis det scenario de önskade. Deras möte fick avbrytas och de fick gråta ut i nyhetsinslag om hur deras yttrandefrihet och mötesfrihet återigen hade kränkts.
I morgon kanske det är ett annat parti som av en folklig opinion inte anses ha rätt att säga sin mening.
Att hålla sig till formalia är just därför ett måste från samhällets sida. De folkliga protesterna är en helt annan sak. Men om man vill ha resultat och inte bara uppmärksamhet för sina protester så kanske man bör tänka på vilka metoder man använder.