I gårdagens GA fortsatte Anders Thomasson sin polemik mot länsstyrelsen och landshövdingen om strandskyddet på Storsudret.
Jag förstår att han är frustrerad. Hur kul kan det förestående "samrådet" bli, när länsstyrelsen redan på förhand deklarerat att ingenting ska ändras i planerna.
På nyhetsplats i GA i går publicerades en karta över det föreslagna strandskyddet på Storsudret. Den visar hur omfattande det är. Även om alla andra områden för olika typer av naturskydd inte var inritade.
Gunnar Wiktorsson, författare till boken "Den grundlagsskyddade myten", hävdar att 50 000 kvadratkilometer av Sverige är föremål för strandskydd. Det är ungefär en tiondel av landets yta. Ett område större än hela Danmark (om man inte räknar in Grönland).
Det råder ju inte precis någon brist på strövbara stränder på Gotland. Till och med på Södra hällarna, alldeles vid Visby, är det trots allt rätt glest mellan vandrarna. Ändå leder hänsynen till det "rörliga friluftstiden" till otroligt omfattande inskränkningar i markägarnas rättigheter. Ja, att klippa en gräsmatta eller resa en flaggstång kan kategoriseras som en otillåten "privatisering" av privat mark.
Jag tycker verkligen att allemansrätten ska värnas. Men den måste ju värnas med någon sans och måtta.
Ibland får man en känsla av att strandskyddets viktigaste uppgift inte är miljö eller att skydda landskapet eller friluftslivets intressen. Det viktigaste är att trycka dit "giriga markägare" och att genomdriva Jantelagens påbud om att "ingen rik j---vel ska få bygga". Och då finns det ju ingen anledning att vara måttfull.