Debatten behöver breddas
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är oftast å ena sidan politiker och andra proffstyckare med egenintresse och å den andra sidan vulgärdebattörer vars slutsatser alltid är desamma: alla (utom de själva) är korrumperade och inkompetenta.
Den allra största delen av befolkningen tillhör inte dessa två. Den största delen samhällsmedborgare är normalbegåvade människor utan egenintresse som betraktar debatten och, tror jag, tycker den är ganska tröttsam.
Tyvärr blir sällan dessa röster hörda.
Därför är det både viktigt och härligt att Mats Andersson i ett sakligt och vasst debattinlägg ger sin syn på saken, i detta fall Tillväxt Gotland. Läs inlägget på dagens insändarsidor.
Föreningen Tillväxt Gotland visar taggarna utåt så fort någon ifrågasätter verksamheten eller olika utspel.
Intentionerna med föreningen är goda och det är alltid bra att öka antalet mötesplatser för företagare och myndigheter. Dessa två ska dock inte blandas samman till nån ny förvaltning utan demokratiskt mandat.
När man sen börjar att ge sina egna styrelseledamöter utredningsuppdrag har ännu en gräns passerats.
Man måste få kritisera detta, och annat som är märkligt, utan att bli anklagad för att svartmåla, skandalisera eller vara ute efter att förfölja enskilda personer.
Kritiken mot Inger Harlevi bemöts med liknande metoder, det talas om orättfärdig granskning och att någon är ute efter henne som person.
Jag är definitivt inte ute efter Inger Harlevi. Hon är en tillgång för Gotland på många sätt och hennes kompetens och nätverk är enastående. Jag vill inte bli hopbakad med nån mystisk konspiration inom kyrkan för att jag ifrågasätter hennes flytande gränser mellan sina olika uppdrag.
Gotland är på ett sätt litet. Det är i mångt och mycket samma personer i många olika sammanhang. Det är både bra och dåligt.
Att kritisera någon som har makt på flera olika plan i ens omedelbara närhet kan få konsekvenser som man inte är beredd att ta. Om kritiken inte får komma fram öppet så förvandlas den på en sekund till det som uppfattas som skitsnack och falskhet.
Att ta till olaga hot är något helt annat, det är ett brott inte bara mot personen i fråga utan mot demokratin, mot oss alla.
Den eller de som hotat Inger Harlevi på olika sätt står så långt från respekt man kan komma.