Reinfeldtalliansen i riksdagens arbetsmarknadsutskott förlorade tre viktiga omröstningar nyligen. En utskottsmajoritet bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet beslutade om ett tillkännagivande till regeringen om att Sverige ska riva upp Lex Laval, anta ILO 94 samt agera inom EU för att det så kallade utstationeringsdirektivet ska vara en lägsta nivå och inte ett tak.
Beslutet innebär att de två första frågorna ska regeringen utreda. Det handlar om de förändringar som gjorts kring de fackliga stridsåtgärderna samt om villkoren för arbetstagare som är utstationerade i Sverige.
Bättre motverka lönedumpning
Det handlar om att bättre än nu motverka lönedumpning och om bättre förutsättningar för likabehandling av utländsk arbetskraft på den svenska arbetsmarknaden.
Den ökade internationaliseringen med fler utländska firmor som använder utländsk arbetskraft i Sverige kräver att regelverken kring kollektivavtalen stärks. Därför måste regeringen se över Lex Laval och underlätta för fackföreningarna att upprätthålla löner och anställningsvillkor. Lex Laval var en konsekvens av vad som skedde år 2004 när Byggnads tog strid för det svenska kollektivavtalet genom en blockad mot ett bolag som vägrade teckna svenska kollektivavtal för sin personal i Vaxholm. Arbetsdomstolen förklarade att åtgärderna var lagliga, men ett yttrande från EG-domstolen i maj 2007 kom att bli avgörande i frågan.
Där konstaterades att EU-rätten - läs den fria konkurrensen, också på arbetsmarknaden - inte var förenlig med Byggnads krav om “fulla" kollektivavtalsrättigheter också för den utländska arbetskraften. Reinfeldtregeringen lade då fram ett ändringsförslag i svenska arbetsrätten, Lex Laval, som beslutades av riksdagen i mars 2010. Ett förslag som i praktiken öppnande för en underbudskonkurrens på arbetsmarknaden.
Högre, men inte lägre lön
Den andra frågan handlar om EU:s så kallade utstationeringsdirektiv. När det antogs rådde en bred enighet om att direktivet skulle utgöra en lägsta nivå för de löne- och anställningsvillkor som värdlandet kan kräva. Men EU-domstolen har i ett antal domar, synnerligen marknadsliberalt, valt att tolka direktivet som ett tak.
Utskottsmajoriteten i Sveriges riksdag kräver därför nya politiska initiativ av regeringen i EU för att säkerställa att utstationeringsdirektivet inte ska innebär att EU-direktivet inte är taket, utan enbart ska tolkas som att det som där sägs är lägsta nivån för de löne- och övriga anställningsvillkor, som ska gälla i det land där jobbet utförs. Inget ska då hindra att villkorsnivån är bättre, till exempel följer svenska kollektivavtal och går utöver denna lägsta golvnivå. Den tredje frågan handlar om att Sverige ska ratificera ILO-konvention 94. Den innebär att offentliga myndigheters upphandling ska innehålla villkor som garanterar arbetare löner och arbetstid.
Självklart ska inte skattemedel vid offentliga upphandlingar av byggen eller olika infrastrukturprojekt användas på ett sådant sätt att de bidrar till lönedumpning och osund konkurrens. Det borde vara självklart att ratificera ILO-konventionen 94.
Först med detta ökar chansen till att det blir konkurrens på mera lika villkor och att olika slag av lönedumpning och osund konkurrens motverkas vid offentliga upphandlingar där svenska företag tävlar med utländska firmor om olika objekt.