Carl Bildt har den för en politiker oundgängliga förmågan att i trängt läge uttrycka sig otydligt, för att inte säga obegripligt.
Men som utrikesminister sedan 2006 är det klarspråk som överväger. Bildt föreläser gärna om läget i världen. Han säger vad han tycker. Han ställer ofta upp och svarar på frågor. Ändå odlas uppfattningen att han håller sig undan, och att han skulle vara svår att intervjua.
Men det verkar då vara för att frågeställarna kritikerna inte får de svar de vill ha.
I fallet med de två svenska journalister som åtalats för terrorism i Etiopien torde de vildaste kritikerna inte ge sig förrän Bildt säger att pressfrihet är väl inget man behöver bry sig om, och att han blivit förmögen på miljöförstöring och folkmord på sitt tidigare engagemang i Lundin Oil/Petroleum, ett företag i energibranschen som letar olja och gas globalt, alltifrån Norge över Östafrika till Vietnam.
1 juli greps Johan Persson och Martin Schibbye i provinsen Ogaden i Etiopien.
De hade fått hjälp att ta sig dit utan tillstånd av en gerillagrupp. Deras mål sägs vara att undersöka verkningarna för befolkningen av utvecklingen av energifyndigheter i det omstridda området.
Gerillan tog 2007 livet av ett antal kineser och etiopier som sysslade med detta.
Utifrån Bildts kommentar i somras, att Ogaden är farligt och att Utrikesdepartementet avråder från att resa dit, har det sedan spunnits en skröna om att Bildt genom den tidigare anknytningen till Lundin skulle vara likgiltig för journalisternas belägenhet.
Åsa Linderborg i Aftonbladet, Göran Greider i Dala-Demokraten och Devrim Mavi på Dagens Arena är s-märkta opinionsbildare som anser att Bildts aktuella agerande ytterligare diskvalificerar honom departementschef.
Förvåning uttrycks över att Bildt behåller Fredrik Reinfeldts förtroende - och allmänna opinionens.
Men värst för Bildtbelackarna är att Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin stöder UD:s bedömning av vad som bäst gagnar de svenska journalisterna.
Kritiken av Bildt kallar han "löst pladder".
Herrarna är motståndare, benägna att förminska varandra.
Ahlin hamnade onekligen på defensiven när han i fjol skulle försvara en rödgrön utrikespolitik med den löjeväckande eftergiften för Vänsterpartiet, att USA måste stänga alla sina baser utomlands.
Men på det aktuella området är Ahlin en tungviktare, anlitad och respekterad av Bildt.
Ahlin fick 2007 loss två svenskar som dömts för spioneri i Iran och 2008 fick han loss en politisk fånge i Vitryssland.
Ahlin tycks alltså veta något som är okänt för Bildtkritikerna.
För dem verkar det vara viktigare att få bort Bildt än att befria de svenska journalisterna i Etiopien.