Det rödgröna samarbetet var redan upplöst och avslutat. Men det var inte nog. I söndags sänkte vänsterledaren Lars Ohly resterna i ett bad med syra.
Mona Sahlin har redan avgått. Snart tvingar Miljöpartiets stadgar språkrören att göra detsamma. Av de fyras gäng från den rödgröna valrörelsen 2010 är det bara Lars Ohly som kan hoppas på att leda sitt parti även 2014. Det är kuriöst, för Vänsterpartiet har inte varit framgångsrikt under hans ledning.
Efter valet har många gjort analysen att samarbetet med Vänsterpartiet (och Miljöpartiet) skadade Socialdemokraterna. Vänsterpartiet skrämde bort mittenväljare och påverkade den gemensamma politiken i en riktning som Socialdemokraterna hade svårt att försvara.
Ohly drar helt andra slutsatser i en debattartikel i Dagens Nyheter. Det är en enda lång uppgörelse med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. De ville "lägga sig så nära alliansen som möjligt". Det var "dömt att misslyckas". Socialdemokraterna uppvisar "en skriande brist på självförtroende". De "vågar inte stå för något som kan uppfattas som samhällsförändrande". Och risken finns "att ett så räddhågset parti bara verkar eftersträva makt".
Ohly har inte fel i allt. Han har exempelvis rätt om socialdemokratins tomhet. Men i mycket ägnar sig Ohly också åt självbetjänande önsketänkande. Är det någon utanför Vänsterpartiet som tror på att valet skulle ha gått bättre för de rödgröna om Vänsterpartiet tillåtits leda sina samarbetspartners ännu längre vänsterut?
Det är svårt att se hur det rödgröna samarbetet ska kunna återuppstå i valrörelsen 2014. Speciellt om Lars Ohly fortfarande sitter kvar då.