De rikas särintresse
Moderatledaren Fredrik Reinfeldt påstod att hans parti styrs av allmänintresset. Men helt klart står moderaterna för de rikas särintresse.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Moderatledaren försöker att låta som en ansvarsfull statsman. Han lånar ord från socialdemokraterna och lovade ett Sverige i full sysselsättning. Och han har efter fyra år vid makten kommit på att huvudorsaken till att både unga och människor i andra åldrar är arbetslösa, beror på bristande kompetens och skolgång. Så nu ska moderaterna satsa mer på individuella coacher.
Moderatledaren menade att moderaterna står för allmänintresset medan socialdemokraterna står för särintressena. Det vill säga kopplingen till LO. Det är en synnerligen falsk bild av sitt eget parti, som Reinfeldt målar upp. Moderaternas om några är väl företrädare för särintressen. De rikas särintresse.
Det är bara att se på effekten av moderatpolitiken. Det är de rikaste som tjänat mest på skattesänkningarna, jobbavdraget, sänkningen av brytpunkten i inkomstskatten, sänkningen av fastighetsskatten för de dyraste villorna och slopandet av förmögenhetsskatten. Moderaterna företräder de rikas särintresse och vägra avslöja vem som ger partiet alla miljoner kronor i bidrag till valrörelsen.
Problemet för moderaterna är att deras jobbpolitik och kampen mot utanförskapet har totalt misslyckats. Jämfört med 2006 har arbetslösheten ökat med fem procentenheter, utanförkapet har ökat med 70 000 personer och socialbidragen har ökat med 17 procentenheter. Och nu utlovar moderatledaren inga fler skattesänkningar under 2011, men kanske de kommande åren. Däremot lite mer satsning på den moderata varianten av arbetsmarknadspolitiken, individuell coachning. Men han sa inget om en massiva satsning på vuxenutbildning, som de arbetslösa behöver.
Fredrik Reinfeldt och moderaterna står för de rikas särintresse. Fortfarande ska inte arbetslösa och sjuka få den trygghet som anständig a-kassa och sjukersättning ger. Fortfarande ska de ökande klyftornas politik drivas och det ska bara ske satsningar på välfärdens kärna. En slags grundtrygghet, som får kompletteras efter storleken på individens plånbok.