Egnahemsrörelsen startade i slutet av 1800-talet och kom med tiden att bli en politisk angelägenhet. Egnahem blev därigenom ett begrepp som kom att associeras med Socialdemokraterna under Per Albin Hanssons ledning. Även arbetarklassen skulle få möjligheten att äga sina egna hem och en bit mark, komma ur dyra hyresbostäder, förverkliga sina drömmar och leva ett bättre liv. Ett hälsosammare och lyckligare samhälle. Folkhem och egnahem.
Sedan dess har Socialdemokraternas attityder förändrats. Dessa attityder stöptes om i miljonprogrammets gigantiska cementblandare, när det var kommunerna som skulle bli folkets goda hyresvärdar. Det var inte längre medborgarna som skulle vara starka, utan "samhället". Det vill säga stat och kommun.
I fredags skrev jag en ledare som bland annat handlade om hur det behövs fler byggbara småhustomter i tillväxtorten Visby, om Region Gotland nu menar allvar med planerna på att Gotland ska få fler invånare.
Socialdemokratriska Gotlands Folkblad håller inte alls med, framgår i en ledare av Anna Ardin i gårdagens GT. För sophämtningen blir för dyr och ineffektiv. El- och vattenledningarna för många och långa. Det blir för mycket väg och för mycket bil. Och social segregering. Nej, flerfamiljshus ska det vara. Och Ardin, som bott i storgårdskvarter, tycker att det var "trevligt". Och då kan det väl duga åt alla? Hon avslutar:
"Vi bör fråga oss: vilket samhälle vill vi ha? Och bidrar fler villatomter i Visby till detta samhälle? Nej, jag tror inte det."
Om stadsplaneringens syfte är att förhindra medborgarna att bygga sig egna småhus, för att detta skapar ett samhälle som "vi" inte vill ha - då röjer det en politisk rörelse som glömt vilka de finns till för. Istället för att bidra till att medborgarna kan infria sina drömmar, så vill de förverkliga sina egna drömmar om hur livet ska levas på medborgarnas bekostnad.