Pigge Werkelin har kastat in en ny brandfackla i färjedebatten. Med stöd av statistik bloggar han om hur:
l antalet gästnätter per resenär sjunker.
l andelen fastlänningar på färjorna sjunker.
Det är gotlänningarnas resande som givit Destinationen fler resenärer. Fastlänningarnas resande med färjorna har ökat marginellt under de senaste tolv åren. Under sex av åren har antalet icke gotlänningar på färjorna faktiskt minskat jämfört med föregående år.
Resandet med flyg har ökat. Men inte tillräckligt för att kompensera. Statistiken (SCB) visar att det totala antalet gästnätter minskat med 400 000 (runt tolv procent) från 1999 till 2010.
Pigges tes är att snabbfärjor och stigande biljettpriser kommer att göra besöksnäringen till en krisbransch.
Tyvärr kastar Pigge in sina brandfacklor i en synnerligen syrefattig miljö. Facklorna flämtar och elden slocknar för snabbt.
Främst partipolitikens företrädare vill inte ha någon diskussion om färjetrafikens utformning.
De har bestämt sig för vad som är den gemensamma gotländska ståndpunkten och ingen vågar/vill bryta mot konsensus.
Det märktes mycket tydligt exempelvis vid den debatt mellan lokala politiker som GA arrangerade under Almedalsveckan i somras. När jag försökte väcka frågan var det ta mig tusan som om allihop gaddade ihop sig för att skydda varandras ryggar.
Men jag tycker att det blir allt mer uppenbart att denna enighet ger ett irrationellt resultat.
Strategin har varit framgångsrik så till vida att vi fått snabba färjor och en ordentlig tillväxt av statens subventioner till trafiken. Men det har också lett till:
l stigande biljettpriser.
l stigande fraktpriser.
l stagnerat resande och fastlänningar som väljer att inte åka/flytta hit. Turister, släktingar och vänner.
När biljettpriset (och fraktpriserna) nu drivs upp ytterligare enligt ett avtal som ska gälla till 2017 så delar jag Pigge Werkelins bedömning. Besöksnäringen kan bli en krisbransch. Och utvecklingen är ju inte heller bra för alla andra branscher som är beroende av goda och prisvärda kommunikationer och transporter. Och inte bra för gotlänningarna.
Vi behöver en mer förutsättningslös diskussion om hur Gotland bäst kan trafikeras.
Regeringen skulle kunna ge bättre förutsättningar för en sådan debatt genom att ge garantier som säkrar nivån på de subventioner staten tillför.
Under sådana förutsättningar, där Gotland inte riskerar att ökad flexibilitet i intagna positioner kan användas emot oss, borde man kunna finna lösningar som är bättre för fastlänningar och gotlänningar, medborgare och företag, resenärer och miljön.